Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Casanova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CASANOVA 199
som försökte omvända honom till den rätta tron, den andra på
greven, för att denne inte hälsade först. Han klagade, att man
på ren elakhet satte för honom alltför varm soppa eller att
betjänten hällde i vin åt honom med avsiktlig långsamhet. En
gång blev han förolämpad, emedan man ej presenterade honom
för en förnäm resenär, som kommit till Dux för att få se lansen,
med vilken den store Wallenstein blivit mördad, en annan gång,
därför att en stallknekt ej lyfte på mössan för honom eller
tilltalade honom på tyska, som han ej förstod. Han blev
förnärmad, då man drog på munnen åt hans franska verser eller
gjorde narr åt hans gester, när han deklamerade italiensk poesi.
Och han gav även andra anledningar till löje. Vid sitt inträde
i en salong bugade han så som den berömde dansmästaren
Marcel hade lärt honom för sextio år sedan, och han dansade
menuett med en överdriven sirlighet. Betjäningen kunde knappt
kuva sin skrattlystnad, då han uppenbarade sig i sin vita,
plymagerade hatt eller sin spetskrage av guldtråd eller med blommiga
strumpeband om silkesstrumporna. “Cospetto“, röt han då,
“slödder, jakobiner är ni allesammans. Ni är uppstudsiga mot
greven, och greven gör ila också mot mig, om han inte låter
prygla er. Herr greve“, tillfogade han vändande sig till
Waldstein, “jag är visserligen inte född adelsmañ, men jag har
nobiliterat mig själv genom att skjuta en kula genom magen på
kronhetmanen i Polen.“
Ibland drog även greven på munnen åt sin gäst, och det
blev ny anledning till klagomål och uppträden. En gång kom
Waldstein till honom stum och högtidlig, med ett par pistoler i
handen, som om han velat utmana honom, nyfiken att se hur
italienaren skulle förhålla sig. Casanova fick tårar i ögonen,
kastade sig om grevens hals och utropade patetiskt: “Och jag
skulle döda min välgörare! Bella cosa!“ Men i detsamma föll
det honom in att hans beteende skulle kunna uppfattas som
feghet; han tog därför emot pistolen och återlämnade den till greven
med en åtbörd full av grace, liksom om han räckt handen åt
en moitié 1 menuetten. Återigen kommo tårarna honom i
ōögonen, men så började han tala om Kabbalan, magi och makaroni
och lugnade sig.
Borgarkvinnorna i Dux klagade på honom, att han “pratade
dumheter“ med dem, själv råkadę han i gräl med munkarna i
det närbelägna klostret i Ossegg, och när han förätit sig, påstod han,
att jesuiterna sökt förgifta honom. I klädesfabriken i Ober-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
