Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Casanova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CASANOVA 201
vetande, citerar blott alltför ofta, ända till leda, skalden Horatius.
En stor förtjänst hos honom är hans tacksamhet mot alla, som
gjort honom väl, men ve den som råkar misshaga honom. Med
en miljon skulle man ej kunna gottgöra ett skämt, som förtörnat
honom.
Han tror ej på något utom på vad som ār otroligt, ty
vidskepligheten har han ej lyckats frigöra sig ifrån, så gammal han
är. Hans hederskänsla är stark. Säger han “jag svär vid Gud“,
gör han vad han lovar.
Efter att ha njutit av allt i livet kan han nu undvara allt,
Hans tankar kretsa fortfarande kring kvinnorna, och eftersom
det täcka könet numera är likgiltigt mot honom, är han
förbittrad på hela kvinnokönet. Sin tröst söker han vid bordet, ingen
rätt låter han gå sig förbi, han börjar måltiden med fröjd och
slutar den med vemod, emedan han ej kan börja den om igen.
Om han stundom har begagnat sin överlägsenhet till att lura
lättrogna vänner och enfaldiga kvinnor, så har det varit blott för
att göra andra dess lyckligare. Även under sina värsta
utsvävningar i ungdomen och sina talrika, ofta mycket tvetydiga
äventyr visade han sig städse mån om sin heder, grannlaga och
orädd. Han är stolt, ty han har varken ställning eller
förmögenhet; vore han kapitalist, bankir eller hög herre, skulle han vara
angenämare att umgås med, men som han ej kommit någon
vart i livet, står hans egenkärlek alltid på patrull.
Utrustad med en sällsport livlig fantasi, vaken intelligens,
rik livserfarenhet och ett manligt sinnelag är han en verkligt
framstående man, som man med nöje träffar, en man som är
värd aktning och vänskap. Få äro dock de som han bevärdigar
med sin ynnest.“ En annan gång fäller furst de Ligne det
omdömet om Casanova, att han är “un esprit sans pareil, dont
chaque mot est un trait et chaque pensée un livre“.
Furst de Lignes goda tanke om den gamle äventyraren tycks
ha delats av många; signora da Ponte, den venetianske poetens
hustru, som sammanträffade med honom i Wien 1782, är full av
beundran över hans konversationstalang och det sjudande liv
som utströmmade från hela hans väsen. Grannar till slottet Dux
sådana som furstinnan Clary och furstinnan Lobkowitz visade
den gamle italienaren mycken vänskap. Då Casanova hade
mist sin älskade vinthund “Aida“, skickade honom furstinnan
Lobkowitz en annan tik, “vacker, klok och tillgiven“, till
förströelse i ensamheten. ltalienaren blev så förtjust över gåvan, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
