202 ROM han lovade “göra Finetka lycklig“ och utslungade bistra hotelser mot dem som vågade förgripa sig på det rara djuret. Den namnkunniga Elisa von der Recke, Katarina Il:s väninna, som lärde känna Casanova under sin vistelse i Karlsbad och Teplitz, blev en tröst för den gamle under hans sista sjukdom. Casanova insjuknade i februari 1798 i vattusot och dukade efter några månader under för sjukdomen. Elisa skickade patienten gòda viner och buljong och beklagade blott, att hon ej kunde traktera honom med kräftsoppa, som Casanova tyckte särskilt om, på den grund, berättade han själv, att hans mor dagen före hans födelse fått en oemotståndlig längtan efter denna läckerhet. Av sin släkt hade Casanova föga glädje på ålderdomen. Med brodern Francesco, bataljmålaren, som 1751 flyttat från Venedig till Paris, stod han på ganska kylig fot. Francesco förtjänade mycket, ty hans tavlor värderades högt på den tiden, men han gav ut ännu mer, han var olycklig i både sitt första och andra gifte, flydde till sist från familjen och dog i Brühl utanför Wien 1802. Giacomos andre bror, Giambattista, också målare, studerade för Rafael Mengs i Rom och bosatte sig 1764 i Dresden, där han förvärvade en mycket framskjuten ställning som historiemålare och direktör för målarakademien. Gift med en italienska, Teresa Roland, hade han två söner och två döttrar, av vilka den ena, Teresa, blev gift med baron von Wassenig, kammarherre hos hertigen av Kurland. Teresa var omtalad för sin skönhet, viljekraft och intelligens, och av denna brorsdotter hade den gamle Giacomo glädje. Hon var den enda av släkten, som brydde sig om honom, och skrev vackra brev till honom. Furstinnan Clary lärde känna henne i Wien, medan hon ännu var ogift, och skrev till Giacomo: “Elle est charmante à tous égards, jolie comme un coeur et tout à fait aimable; elle a le plus grand succès. Le prince Kaunitz l’aime aussi à la folie.“ Kaunitz var då åttio år gammal. Casanova avled den 4 juni 1798 i Dux. Greve Waldstein och furst de Ligne voro närvarande vid dödsbädden. Hans sista ord voro:, “Du, store Gud, och ni, vittnen till min död ..…. jag har levat som en filosof, och jag dör som en kristen ...“ Han skulle ej ha tillhört XVIII seklet, om han ej till och med på dödsbädden vittnat, att han varit filosof. Han blev sjuttiofyra år gammal. Han jordades på den nya kyrkogården i Dux, invid kyrkan 3S. Barbaras portal, och på graven restes en sten med inskriften: “Jacob Casanova“.