Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Casanova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 ROM
avvändas. Oraklet svarade, att olyckorna skulle upphöra, om
altaret i Delos fördubblades i storlek. Altaret var emellertid
sexkantigt, och om man gjorde var del dubbelt så stor, skulle altaret
bli icke två utan fyra gånger större. Casanova ansåg sig ha
löst problemet och förelade sin avhandling för åtskilliga lärde och
akademier.
Casanova skrev också åtskilligt om franska revolutionen och
dess māänniskor, och överallt framlyser hans ovilja mot
fransmännen, som han kallar “det dummaste, lättsinnigaste och
grymmaste av alla folk“. Stor vän av polackerna förde han
beständigt deras talan i sina skrifter. Förutom sin historia om polska
välvningarna efterlämnade han en avhandling med titeln: “Histoire
du Conseil permanent établi à Varsovie par la diète de l’année
1775“. Hans skrifter om Polen skildra alltför välbekanta saker
för att erbjuda något större intresse.
Under loppet av sitt långa och skiftesrika liv stiftade Casanova
bekantskap med en oräknelig massa människor, och han fann ett
nöje i att underhålla åtminstone skriftlig förbindelse med dem.
Av de hundratals brev, som blivit bevarade, kunna vi göra oss
en föreställning om hur väldig, hur vittomfattande hans
korrespondens var. Han kunde konsten att skriva, hans brev äro
kvicka, livliga, rika på både kunskap och tankar, ibland elaka
men nästan alltid underhållande. Man kan föreställa sig vilket
nöje ett brev från Casanova mäste ha berett på en tid, då
tidningar ännu voro rätt sällsynta företeelser, helst naturligtvis om
han ej anhöll om någon favör. Då han så gjorde, förstod han
emellertid att så skickligt vädja till adressatens svaga sidor, hans
högmod eller fåfänga, att han väl sällan möttes av ett avslag.
Med greve Maximilian Lamberg, en synnerligen lärd man, som
han knutit vänskap med i Paris 1757, korresponderade han i
trettiofem år, till 1792. Under denna tid skrev Lamberg 460
brev till Casanova, och ännu tio dagar före sin död skickade
han honom ett på sex stora sidor, skrivet med darrande hand.
Lamberg måste ha känt sig viss om att han kunde anförtro
Casanova vad som helst, utan risk att hans förtroende skulle
missbrukas.
Casanova stod i korrespondens med en mängd framstående
personer, och av deras brev framgår, att de ingalunda ansågo
det komprometterande att vara bekant med honom, utan tvärtom.
Vi skulle kunna sätta upp en lång lista på korrespondenter, från
furst de Ligne och furstarna Liechtenstein och Lubomirski till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
