Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alfieri och grevinnan D'Albany
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFIERI OCH GREVINNAN D’ALBANY 219
de unga vitterhetsälskarna sina opus, stundom kvicka, ofta enbart
befängda, och som ingen av dessa piemontesiska aristokrater kunde
italienska ordentligt, voro deras alster skrivna på dålig franska.
Alfieri bidrog en gång med en dramatisk scen kallad “Le
jugement dernier“, i vilken några personer uppträdde och kritiserade
sina egna karaktärer. Denna dramatiska bagatell gjorde stor
lycka och väckte hos författaren tanken, att abbé Caluso kanske
haft rätt i sin förutsägelse, att han skulle bli poet. Men de vittra
tidsfördriven voro honom heller icke nog, hans ande var alltför
mäktig och högtflygande för att slikt lekverk skulle kunna
tillfredsställa honom. Längre fram bekände han i sina memoarer,
att om han ej gripit sig an med verkligt arbete, ett arbete som
lade beslag på hela hans varelse, skulle han ha blivit vansinnig
eller berövat. sig livet. För tillfället hindrades han dock från sitt
goda uppsåt av en kokett kvinna, tio år äldre än han själv.
Markisinnan Gabriela Falletti, gift med markis Turinetti, var känd
i Turin för sina talrika kärleksförhållanden. Inom kort lyckades
hon göra Alfieri till sin fullkomliga slav. Från åtta om morgonen
till midnatt var han oavbrutet hos henne; han förargades på sig
själv däröver, men hade ej styrka att bryta. Förstörd och
uppriven föll han efter några månader i en svår sjukdom, som yttrade
sig i konvulsioner och kräkningar och som ingen läkare
förstod sig på. I fem dagar pinade man honom med åderlåtningar,
piller och mixturer, till sist lade man honom i ett varmt bad
bestående till hälften av vatten och till hälften av olja. Badet verkade
lugnande på Vittorios nerver, behandlingen upprepades några
dagar å rad, och inom kort var han återställd. Konvalescenten
tog sitt hälsotillstånd till förevändning för att begära avsked ur
armén och passade även på att bryta med den Circe, som fångat
honom i sina garn. Det senare gick dock inte lätt; han upphörde
att besöka henne, men hon skrev brev, skickade bekanta till
honom, ville ej på villkor släppa honom. Alfieri var besluten
att stå emot, och rädd att något svagt ögonblick ge vika lät han
raka en stor kal fläck i huvudet, ett slags tonsur, för att ej kunna
gå ut. Men ibland grep honom en sådan vanvettig längtan efter
denna i grund och botten hatade kvinna, att han lät sin trogne
tjänare binda fast sig vid stolen. Till sist vann han seger över
sin lidelse, och den stränga tuktan han frivilligt pålagt sig hade
det goda med sig, att han började skriva tragedier. Han ville
inte längre dela sitt liv mellan sybaritiska njutningar och en
kvinna, som ej var värd hans glödande kärlek; han törstade efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
