Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alfieri och grevinnan D'Albany
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 ROM
ära. Iİ markisinnans palats fanns en svit gobelänger föreställande
scener ur Kleopatras och Antonius liv; de hade gjort ett sådant
intryck på Alfieri, att han beslöt skriva ett drama om den
antika hjältinnan. På det sättet uppstod hans tragedi “Kleopatra“,
som uppfördes i Turin den 16 juni 1775.
Ill.
Hurudan var denne man, som skulle bli den namnkunnigaste
italienske tragikern i XVIII seklet och öva ett omätligt inflytande
på halvöns andliga liv och litteratur?
Han var vid denna tid tjugosju år gammal, var storväxt,
stark, orädd och hetlevrad, envis och full av egenheter,
ofördärvad trots alla sina erotiska erfarenheter och uppfylld av ett
glödande hat mot allt tyranni. Vad som fattades honom var
djupare bildning, och därom var han medveten och sade till sig
själv: “Jag vill börja om från början, sätta mig på skolbänken
och lära mig grammatik och allt som behövs för att skriva
korrekt italienska.“ Han föresatte sig att bli lika grundligt hemma
i modersmålet som trots någon toskansk litteraturprofessor.
Härtill krävdes lugn och en fridfullare omgivning än det
nöjeslystna Turin. Sommaren 1775 slog han sig därför ned i
Cézannes, en liten bergsby på gränsen mellan Savoyen och
Dauphiné; där började han skriva, pröva sina vingar, och tack
vare de skarpa kritici han fann i sina vänner, den litteräre
prästen Paciandi och greve Tana, danade han sig småningom en
litterär form och stil. Också brukade han sedermera säga, att
han blivit paet “par la grace de Dieu, du comte Tana et du
père Paciandi“. Vers för vers genomgick han alla de främsta
italienska skaldernas verk, sållade och vägde vart ord, kan man
säga, i Tassos “Gerusalemme“, Ariostos “Orlando“, Dantes
“Commedia“ och Petrarcas Sonetter.
Som ett slags avslutning på sin språkliga utbildning reste
han till Toskana, den vackraste italienskans hemort. Där
fortsatte han att studera samtidigt med att han skrev tragedier —
“Antigona“, “Polinice“, “Oreste“, “Agamemnon“ — och hade
snart kommit ända därhän, att han till och med tänkte
uteslutande på toskanska. Då han i slutet av 1776 med klappande
hjärta visade fram en sonett för greve Tana och fick lovord,
tyckte han sig ha uppnått den högsta lyckan. Anseende att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
