ALFIERI OCH GREVINNAN D’ALBANY 221 segern nu var vunnen, återvände han till de antika författarna för att med förstånd studera dem. Under läsningen av Livius fick han idén till sitt mästerverk, tragedien “Virginia“, i vilken framlyser poetens hela brinnande hat mot allt slags tyranni, vare sig det utövas av de klasser som äro “födda“ att härska eller av tyranner, utgångna ur folkets led. Vistelsen i Florens blev en vändpunkt i skaldens liv. Han träffade några gånger i societeten en vacker och älskvärd utländska, en i varje avseende fängslande kvinna. Det var ej möjligt, säger poeten, att icke lägga märke till henne, då man sammanträffade med henne, och alldeles omöjligt, då man lagt märke till henne, att ej försöka behaga henne. Flertalet av societetens herrar umgicks hos henne, men Alfieri, som alltid hade sitt huvud för sig och dessutom undvek vackra kvinnor, visade sig till en början €j på hennes mottagningar utan nöjde sig med att träffa henne på teatrar och promenader. Hon hade dock gjort ett starkt intryck på honom. De svarta, strålande och på samma gång milda ögonen, den vita hyn och det blonda håret förlänade henne ett behag, som var oemotståndligt. Då därtill kom att hon var ung, blott tjugufem år gammal, hyste ett livligt intresse för litteratur och konst och led under trycket av olyckliga husliga förhållanden, kunde då poeten annat än förälska sig i denna ovanliga varelse? Alfieri, som hittills rönt idel besvikelser på det erotiska området, värjde sig länge; då han slutligen märkte, att han var på väg att på allvar låta sig fängslas, beslöt han att fly till Rom. Han beställde en postskjuts och gav sig hals över huvud av, men efter tolv dagar var han tillbaka i Florens och lät pålägga sig de bojor, som han sedan bar under återstoden av sitt liv. Den främmande damen var Luise, grevinna d’Albany, förmäld med den siste pretendenten till engelska kronan, Karl Edvard. Luise var född den 20 september 1752 i Mons i provinsen Hainaut, hennes far, Gustav Adolf Stolberg-Geldern, var österrikisk general och tillhörde en högförnäm tysk släkt, som i generationer troget tjänat den habsburgska dynastien. I moderns, grevinnan Hornes, ådror flöt jämte tyskt även engelskt blod, ty hon härstammade från de skotska grevarna Bruce, trogna anhängare av Stuartarna. Då Jakob Il fördrivits från England, bosatte hon sig i Brüssel, ehuru endast tjugofyra år redan änka med fyra döttrar. Hennes tillgångar voro små, vadan kejsarinnan tog sig an barnen till sin trogne general och skaffade mo-