ALFIERI OCH GREVINNAN D’ALBANY 229 bland annat utfärdade han befallning, att den furstliga familjen och -hela hovet var söndag skulle bevista icke blott gudstjänsterna i S. Felicitàkyrkan utan även de andliga föredrag, som på tyska höllos för hovfolket från Wien, på förmiddagen av jesuiten Sommating, på eftermiddagen av en annan jesuit. ltalienarna ondgjordes över detta tyskeri i Boccaccios och Dantes stad, Florens hela högre värld förargade sig. Än större anstöt väckte Leopolds tilltag att klassificera den toskanska aristokratien. Till första klassen räknades den adel, som kunde bevisa två hundra års patriciat, till den lägre aristokratien alla övriga. Patriciskorna av första klassen hade privilegiet att på högtidsdagar och fester kyssa storhertiginnans hand före de s. k. “nuvolone“, adelsdamerna av den andra kategorien. “Nuvolone“ kallades de efter det “Nous voulons“, varmed Leopold vanligen inledde sina påbud. En mängd personer voro förvägrade tillträde till de offentliga skådespelen, och utanför teatern hängde vid varje föreställning en lista på dem som ej ägde rätt att beträda den dramatiska konstens tempel. Polisförordningarna ingrepo i undersåtarnas mest privata förhållanden, så förbjödos t. ex. vissa familjer att besöka varandra eller tillätos blott att i sina hem mottaga släktingar i avlägsnare släktled. Där voro även sådana som ej hade rätt att lämna sin bostad från mörkningen till soluppgången, andra voro förbjudna att besöka offentliga lokaler, såsom kafén, osterior och till och med vissa kyrkor. Trots myndigheternas trakasserier var Toskanas huvudstad på den tiden en medelpunkt för det högre societetslivet i Italien. En mängd aristokratfamiljer, Corsini, Riccardi, Ferroni, della Gherardesca, Niccolini, Ginori, Rinuccini och många andra, hade palats där och bodde hela vintern i staden. Särskilt markisinnan Niccolinis salonger voro livligt besökta, och man träffade där så gott som varje förnämligare utlänning, som gästade Italien. Karl Edvard var intimt lierad med familjen Corsini, som han kände ända från ungdomstiden i Rom och vars lysande mottagningar i palazzo Corsini i Trastevere han brukat bevista. Nu erbjödo Corsinis pretendenten och hans gemål att bo i deras kasino beläget i Prato och omgivet av en vacker trädgård. 1777 köpte dock Karl Edvard ett eget hus av familjen Corsini, palazzo Guadagni, och lät anbringa en inskription på väggen, att den som bodde där var konung av Storbritannien och trons försvarare. Grevinnan d’Albany fortsatte att spela rollen av “drottning“