230 ROM och avlade ej visit hos florentinska societetens damer, vilket upptogs så illa, att nästan uteslutande män besökte hennes salonger. Karl Edvard var ytterst road av teatern, vadan han mestadels tillbragte aftnarna där med sin gemål, och då han 1775 blev sjuk och tecken till vattsot uppenbarade sig, lät han betjänter bära sig från vagnen till logen. Trots sitt dåliga hälsotillstånd upphörde han ej att dricka, och ofta var han så berusad, att han somnade på en schäslong i logen. En butelj vino di Cipro följde honom också dit, och en gång under en bal på teatern var han så upprymd, att han ville dansa menuett med en vacker signorina; hans följeslagare, conte Spada, förmådde knappt avhålla honom från det opassande tilltaget. Tack vare dryckenskapen var denne pretendent till en av Europas främsta troner numera en fullkomlig ruir och företedde den mest bedrövliga anblick. Den en gång så livliga blicken var slö, kinderna hängde i påsar, ansiktsuttrycket var trött och slappt. Han uppträdde alltid klädd i en skarlakansfärgad, guldgalonerad dräkt prydd med strumpebandsorden och skotska Andreasorden, på huvudet hade han en liten peruk. Förhållandet mellan makarna i palazzo Guadagni blev alltmera spänt, och det var vid en farlig tidpunkt Luise och Vittorio Alfieri gjorde varandras bekantskap. Vittorio var då (1777) tjugonio år gammal. IV. Utom den ömsesidiga tjuskraften drog även fåfängan dem till varandra; honom smickrade det, att han stod i gunst hos en “drottning“, henne, att hon med ens förmått tjusa den främste poeten i Italien. Trots att hon klagade över de filosofiska böckerna, var hon en begåvad kvinna, och hon började nu på allvar läsa och bilda sig för att bli poeten vuxen, lärde sig också italienska, ty hittills hade hon blott skrivit dålig franska. Hon märkte snart, att hos Alfieri ärelystnaden, författarambitionen gick framför allt annat, och hon satte som sitt mål att bli poetens musa. För första gången träffade Alfieri en kvinna, som med sin kärlek ej ställde sig som ett hinder för hans litterära strävanden utan tvärtom av all förmåga understödde dem, talade med honom om hans tragedier, om planerna till nya dramatiska verk.