Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alfieri och grevinnan D'Albany
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFIERI OCH GREVINNAN D’ALBANY 233
han av en sans och klarhet i omdömet, som voro sällsynta under
dessa år före den stora revolutionen. Han hade skrivit åtskilligt,
mest omtalat var hans verk “ll primato degl’Iltaliani“. Alfieri
bekände en gång i ett brev till Caluso, att det var han som först
väckt hans skönhetslängtan och hans blygsel över att veta så
litet-Poeten införde Caluso i grevinnan d’Albanys hus, de besökte
henne ofta tillsammans, och det år den lärde abbén vistades i
Florens hörde till de för Alfieri mest utvecklande och till de
lyckligaste i hans liv.
Men denna lycka blev ej långvarig. Luises man pinade
henne så, att hennes ställning till slut blev olidlig. Beständigt
drucken, dyster och retlig släppte han henne ej ur sikte ett
ögonblick och drev henne till förtvivlan genom sin efterhängsenhet.
Alfieri fick blott träffa henne om kvällarna i närvaro av mannen,
som antingen satt i samma rum eller också halvslumrade i rummet
bredvid, vars dörr stod öppen. Poetens kärlek hade blivit allt
djupare och innerligare, och det beredde honom en gränslös
smärta, att se hur hans tillbedda “dog bort bit för bit“, som han
uttryckte sig. En kväll slutligen tillställde pretendenten en så
ohygglig scen i sängkammaren, att Luise beslöt att på vad sätt
som helst befria sig från denne drinkare. Trots sin obeskrivliga
motvilja mot att begära någon ynnest av den despotiska
regeringen, vände sig då Alfieri till storhertigens omgivning med bön
om befrielse för det olyckliga offret. Leopold samtyckte till att
fristad skulle få beredas henne hos dominikannunnorna, kallade
“Bianchette“ på grund av sin vita dräkt. Men hur befria henne
ur fångenskapen? Alfieri uppgjorde en plan till flykt, och som
medhjälpare voro nödvändiga, invigde han i sammansvärjningen
signora Orlandi, en trogen väninna till Luise, och en irländsk
beundrare till henne vid namn Gehegan, som han kunde
fullkomligt lita på. Det beslöts att man skulle avlägga ett besök i
dessa dominikannunnors kloster, där en utställning av broderier
var anordnad. Signora Orlandi, som hade förbindelser med
nunnorna, skulle fara och hämta Stuartarna. Karl Edvard gick
in på förslaget, naturligtvis på villkor att han också skulle åtfölja
Luise, som aldrig fick lämna hemmet utan honom.
Vid utsatt tid stannade pretendentens vagn utanför
klosterporten, där liksom tillfälligtvis även Gehegan mötte. De båda
damerna stego ur först och skyndade in genom porten, som slöts
om dem så ögonblickligt, att Stuart och Gehegan ej hunno följa
efter. Karl Edvard började ringa, och efter en stund uppen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
