Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alfieri och grevinnan D'Albany
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 ROM
barade sig abbedissan bakom portluckans galler och förklarade,
att grevinnan utsett deras kloster till fristad åt sig och skulle
stanna där under storhertiginnans protektion.
Pretendenten började fara ut i vreda ord och hota, att han
skulle vända sig till regeringen för att återfå sin gemål; men alla.
hans hotelser voro fruktlösa. Grevinnan skrev till kardinalen av
York och bad om hans beskydd, och som hon ej hade lust att
kvarstanna i det florentinska klostret, begärde hon påvens
tillstånd att få bosätta sig i Rom. Kardinalen, som illa upptagit,
att Karl Edvard ingått äktenskapet med Luise honom ovetande,
tog sig med iver an svägerskans sak, svarade henne, att han ej
ägde någon andel i att denna olyckliga förbindelse kommit till
stånd och bad henne komma till Rom, där hon skulle finna en
för henne lämplig fristad i ursulanskornas kloster, där kardinalens
mor tillbragt en längre tid.
I slutet av 1780 avreste Luise från Florens till Rom under
väpnad eskort, ty hon befarade, att om maken fick vetskap om
hennes färd, skulle han försöka att med våld bemäktiga sig
henne. l det väpnade följet befann sig även Alfieri, förklädd;
han återvände dock till Florens, så snart han kände sig lugn för
att ingen fara hotade grevinnan.
I mars 1781 gav påven grevinnan tillstånd att utbyta klostret
mot en våning i Cancelleriapalatset, som var ställt till kardinalens
förfogande. Kardinalen vistades dock nästan aldrig i Rom utan
bodde året om i sin villa i Frascati, där han var biskop. Trots
att han där depenserade 40,000 taler om året, tyckte befólkningen
ej om honom, ty han var rigorös ända till fanatism och ville
förvandla hela staden till ett kloster. Han förbjöd alla slags
folknöjen, och minsta misstanke för omoraliska seder var tillräcklig
för att han skulle låta på gatan arrestera intet anande kvinnor.
Först pryglades ett sådant stackars offer obarmhāärtigt, och sedan
inspärrades hon i fängelse på vatten och bröd. Präster och
munkar behandlades på samma sätt; en obestyrkt anklagelse för
immoralitet var nog för att de skulle arresteras. Till Rom reste
prelaten efter sexspann, och två löpare måste springa framför
vagnen hela den långa vägen, ty kardinalen hade mera hjärta
för hästar än för människor.
Stuarts palats i Frascati var så gott som omöblerat, blott
här och där stod någon soffa, några fåtöljer och taburetter. Inte
ens vintertid tillät kardinalen, att det eldades i spisarna, utan
satt insvept i dubbla kappor, med fötterna på en “chaufferette“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
