ALFIERI OCH GREVINNAN D’’ALBANY 235 fylld med glödande kol, med handskar på händerna och päls- mössa på huvudet. Då grevinnan de Boigne med sin mor kom på visit till honom, lät han som ett särskilt ynnestbevis mot dessa damer tända några vedträd i cheminén i en salong fyra rum längre bort; att ha elden på närmare håll skulle, förklarade han, inverka skadligt på hans hälsa. Betjäningen kallade honom “Maestà“, hans gäster undveko denna titel, vilket på italienska var lätt. Kardinalen talade endast italienska och engelska och förargade sig, då fransmännen ej förstodo honom. Överhuvud företedde han tydliga tecken på degeneration, liksom alla de sista Stuartarna. En gång infann han sig i audiens hos Benedikt XIV och prövade under halvannan timme påvens tålamod med alla möjliga småaktiga krav. Då han gått, vände sig Lambertini till någon i omgivningen och yttrade med sin vanliga humor: “Cozzo, det förvånar mig inte, att engelsmännen gjort sig av med den där odrägliga, påflugna släkten; jag bara beklagar, att de avstodo den åt oss.“ Under en dylik svågers hägn kunde grevinnan d’Albany ej känna sig vidare trygg för sin framtid. För sin ekonomi behövde hon visserligen icke bekymra sig, ty påven, Marie Antoinette i Frankrike och kardinalen av York hade utfäst sig att lämna henne ett ganska stort årligt underhåll, men hon måste iakttaga den ytterligaste försiktighet för att icke vänskapen med Alfieri skulle ge anledning till förtal. Poeten hade nämligen efter någon tid flyttat efter till Rom och hyrt sig bostad först vid piazza di Spagna, vid uppgången till Trinità dei Monti, och sedan i villa Strozzi på Eskvilinen. För att kunna träffa grevinnan åtminstone i salongerna började han taga del i societetslivet. V. Under sin vistelse i Rom arbetade Alfieri flitigt; vare det nag sagt att han där skrev sju tragedier på vers, däribland tragedien “Saul“, som han själv ansåg för sitt bästa verk. Bland allmänheten omtalades han som ett original, ty tidigt var morgon brukade han gå till Fontana di Trevi, där han satte sig och funderade eller med god aptit åt sin första frukost, bestående av bröd och ost. Han förhyrde dock för sin räkning hela villa Strozzi, vilket för övrigt ej bör ha varit betungande för hans budget, ty hyrorna i Rom voro på den tiden otroligt låga,