Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alfieri och grevinnan D'Albany
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 ROM
och hyran för denna villa, som var ett sannskyldigt palats, jämte
tillhörande stall belöpte sig till tio scudi i månaden. Mest kostade
honom hans hästar, bland vilka voro “Berberi“, som inbragte
honom pris på kapplöpningarna under karnevalen. Dagligen
tillbragte han en stund i stallet och fröjdade sig åt sina springare,
och då han en gång överraskade stallknekten med att rida på
hans favorithäst, började han ursinnig springa efter honom, grep
den djärve i benet och drog honom ur sadeln, varefter han
luggade honom, så att han fick en hel näve hår i handen.
Furstarna Rospigliosi hade en berömd hästras kallad “Isabella“,
som Guido Reni förevigat i sin “Aurora“ i taket på Rospigliosis
kasino i Rom. Alfieri knöt vänskap med den lycklige ägaren
till den sällsynta rasen, besökte hans stall och skröt med att
han där ridit in en häst, som ingen stallmästare förmått taga
bukt på.
Aftnarna tillbragte poeten hos grevinnan d’Albany, för vilken
han läste upp stycken ur de tragedier han arbetade på, ty han
hyste stor tillit till hennes litterära omdöme.
Ibland besökte han en dam, som ej tillhörde den romerska
aristokratien, Maria Pizelli, dotter till advokaten Cuccovilla, vars
salong vi framdeles skola tala om.
Där uppläste han sin “Virginia“, som gjorde ett starkt intryck
på åhörarna. Den var också ett litterärt evenemang av första
ordningen. Då Alfieri uppenbarade sig, härskade ännu Metastasios
ande i Rom, och man var van vid välklingande verser och
beskedliga tankar, som ej berövade någon sömnen; den nye
tragikerns kraft, djärvheten i hans uttryck nästan skrämde de
fredliga litteraturvännerna, man liknade honom vid en folktribun,
vid Cola di Rienzo.
Alfieris dröm var att uppföra “Virginia“ på scenen.
Skådespelare av facket kunde emellertid icke spela stycket, de voro
vana vid platta komedier “a soggetto“ och saknade betingelser
att återge ett verkligt drama. Poeten beslöt därför att bilda ett
sällskap amatörer ur de aristokratiska kretsarna; men det var
ont om sceniska begåvningar inom societeten, och slutet blev,
att Alfieri övergav tanken på att uppföra “Virginia“ och i stället
valde sin “Antigone“, som blott krävde fyra personer eller
egentligen tre, ty han hade beslutit att själv spela Kreon; han
ansåg sig nämligen för en utmärkt aktör. Den spanske
ambassadören furst Grimaldis salonger voro en redan känd
teaterscen, och till honom vände han sig med sina planer. Den vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
