Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alfieri och grevinnan D'Albany
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 ROM
kunde kasta minsta skugga på hennes rykte. Han påstår i sina
memoarer, kanske alltför djärvt, att deras umgänge i Rom var
oförvitligt korrekt, att de aldrig överskredo den aktningsfulla
vänskapens gränser; allt skvaller och alla intriger härledde sig
från de andlige, vilkas beteende i denna sak var allt utom
evangeliskt och ej hade sin rot i moraliska principer utan snarare i
litterär avund.
Då han emellertid såg, att allt detta förtal kunde skada
grevinnans goda rykte, beslöt han att lämna Rom, hur djupt det
än kostade på honom. För övrigt skulle han kanske snart blivit
nödgad till detta steg, ty kardinalen av York sökte ivrigt förmå
påven att utvisa poeten ur Kyrkostaten.
Första maj 1783, en för honom dyster dag, säger poeten,
slet han sig lös från Rom och styrde först kosan till Siena för
att söka tröst hos en vän, Francesco Gori Gandellini, for sedan
till Ravenna, till Dantes grav, och därifrån till Ferrara och Padua,
där han gjorde bekantskap med Cesarotti, den då ryktbare poeten.
I Milano uppvaktade han ännu en annan poet, Parini, återvände
så till Toskana, men fann ingenstädes ro och reste för tredje
gången över till England.
Under tiden hade Karl Edvards hälsa något förbättrats, och
han kunde företaga en utflykt till Pisa, där han sammanträffade
med konungen av Sverige, Gustav Ill, som reste under namnet
greven av Haga. Konungen, en förståndig man, utövade ett
mycket fördelaktigt inflytande på Stuart, och seende att denne
den siste ättlingen av en stor kungasläkt måste iakttaga den
största sparsamhet på grund av minskade inkomster, utverkade
han pensioner åt honom av Ludvig XVI och Karl IlI av Spanien.
Karl Edvard fattade ett sådant förtroende för Gustav Ill, att han
gick in på dennes vänskapliga råd att lagligt skilja sig från
Luise för att bespara dem bägge många pinsamma obehag.
Skilsmässan ägde rum i april 1784; grevinnan frånsade sig det
underhåll hon hittills uppburit av mannen och av kardinalen,
men Karl Edvard utfäste sig att betala henne sex tusen scudi
om året, på villkor att hon ej skulle bära hans namn, ett löfte
som Luise icke höll, ty hon fortfor att kalla sig “drottning“ så
länge hon levde.
Grevinnan förband sig att bo i påvestaden; hon
kvarstannade därför tills vidare i Rom och flyttade sedan till Bologna,
men sommaren 1784 erhöll hon påvens tillstånd att lämna landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
