Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alfieri och grevinnan D'Albany
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFIERI OCH GREVINNAN D’ALBANY 241
Hennes syfte härmed var att undandraga sig den romerska
kontrollen och återförena sig med Alfieri.
Men underligt nog, medan Luise över Ancona, Bologna och
Trident styrde kosan mot norden, for Alfieri åt motsatt håll, till
sina engelska hästar i Siena. Grevinnan gjorde honom
förebråelser härför och med rätta, ty efter alla tecken att döma hade
Alfieris passion för Luise svalnat, allteftersom hindren för deras
förening undanröjts.
Grevinnan bosatte sig för någon tid i Kolmar i Elsass, hyrde
där en villa och väntade på Alfieri, som skulle komma efter
från Italien med sina hästar. Då till sist drottningen och poeten
återförenades och för första gången, enligt uppgift, njöto ett
intimare samliv, sysselsatte sig Alfieri mer med sina tragedier, som
skulle tryckas hos Didot i Paris, än med den tillbedda Luise.
Karl Edvard kände sig vid återkomsten till Florens så
ensam och övergiven, att han drog sig till minnes sin dotter
Clementine Walkinshaw. Hon var nu trettioett år gammal och
bodde tillsammans med modern i stiftet Maux; han beslöt att
taga henne till sig och legitimera henne under namnet prinsessan
Carlotta d’Albany. Han lät reparera sitt palats i Florens och
skicka efter en del av sitt i Rom kvarlämnade bohag, han skänkte
prinsessan silver och dyrbarheter, som han ärvt efter modern, .
Maria Klementina, och insatte henne slutligen i sitt testamente
som universalarvinge. Ja så betagen blev han i dottern, som
han ej sett på åratal, att han henne till ära anordnade
mottagningar och baler. Bäst det var började Florens synas honom
för trångt, han fick lust att återuppliva sina ungdomsminnen och
beslöt att flytta till Rom. Sjuk och förstörd som han var
anträdde han den långa färden till påvestaden. Där ville han börja
taga del i societetslivet, men krafterna stodo ej bi. Större delen
av dagen låg han på en soffa och smekte en knähund, som
aldrig lämnade honom, och han vaknade ur sin dystra dvala
blott när man påminde honom om det förgångna, om hans
älskade Skotland. I januari 1788 fick han ett slaganfall, och den
30 i samma månad slöt han sitt sorgliga liv.
Carlotta Stuart, prinsessa d’Albany, dog ej fullt två år efter
fadern och testamenterade sin förmögenhet till kardinalen av
York, med förbehåll att han skulle utbetala en årlig pension åt
hennes mor. Denna bodde under namnet grevinna d’Albersdorff
i Freiburg i Schweiz, där hon dog 1802.
Rokokomänniskorna. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
