Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alfieri och grevinnan D'Albany
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFIERI OCH GREVINNAN D’ALBANY 245
dessa frihetens representanter utgöt Alfieri i en rad: dikter och
artiklar, som han sammanförde i en bok med titeln “Misogallo“.
Den börjar med en illustration: höns och tuppar mörda varandra,
och en uggla sjtter i ett träd och skriker genom en lång trumpet:
“Ils s’organisent“.
Tragikern och drottningen utan tron styrde kosan till Florens,
där sedan två år den kloke, allmänt älskade storhertig Ferdinand
Jll regerade. Hösten 1793 hyrde de bostad i ett hus vid Lung’Arno
i närheten av Trinitàbron, med härlig utsikt över San Miniato
och Monť’Oliveto. Åren 1793—1798 skulle ha hört till de
lugnaste i deras liv, hade det ej varit för fruktan att franska
revolutionen skulle sprida sig till Italien och förlusten av
betydliga kapital, som de placerat i franska papper.
Alltsedan sina framgångar i Rom uppträdde Alfieri gärna
som skådespelare i sina tragedier och ansåg sig sitta inne med
stora anlag för scenen. Nu anordnade han amatörföreställningar
och spelade själv huvudrollerna i sina dramer “Saul“ och “Konung
Filip“. I Sauls roll uppträdde han icke blott i Florens utan även
i Pisa (1795), i Roncionis hus, under den s. k. Luminara. Vart
tredje år firades där S. Ranieri, stadens skyddspatron, med
illumination och festligheter av allehanda slag. Personer som sågo
Alfieri på scenen ansågo dock icke att han var lycklig som
skådespelare, ty han stötte genom överdrivet patos och
onaturlig deklamation.
Massimo d’Azeglio ger i sina memoarer en målande
skildring av grevinnans och Alfieris husliga liv i Florens; som liten
gosse hade han varit på barnbjudningar i hennes hus, och han
bevarade sina intryck i livligt minne. Var lördag hade grevinnan
mottagning och ibland också fest för sina vänners barn.. Husets
härskarinna satt i en stor fåtölj i salongen, klädd som Marié
Antoinette, en dräkt hon anlagt på äldre dagar, och barnen
fingo en portion glass och två våfflor var; grevinnan var ej
slösaktig.
Alfieri åldrades och började bli klen, men sitt häftiga lynne
bibehöll han. Vintern 1795 vistades Melchior Delfico, republiken
San Marinos historiograf, i Florens och bad Ippolito Pindemonte,
känd litteratör och vän till Alfieri, att han skulle presentera
honom för denne. Emellertid hände sig, att de på väg över
Lung’Arno fingo se en välklädd man, som med hatten neddragen
i pannan förföljde en pojke och då han fick fatt gossen gav
honom ett par sådana örfilar, att det ekade i husväggarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
