Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alfieri och grevinnan D'Albany
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 ROM
Det var Alfieri som på detta kännbara sätt tillrättavisade
en gatpojke för att han stänkt smuts på poetens strumpor.
Den förskräckte Delfico vände sig till sin följeslagare med
orden: “Du behöver inte presentera mig för Alfieri, jag har lärt
känna honom.“
Våren 1796 kom Isabella Teotochi-Albrizzi till Florens och
hade med sig ett rekommendationsbrev från Cesarotti till Alfieri.
Poeten skrev sedan till Cesarotti och tackade honom för att han
berett honom tillfälle att lära kännäa en kvinna, som var en sann
prydnad för Venedig; däremot antog han, att venetianskan måste
känna sig besviken på honom, ty han var numera en större
enstöring än vanligt, teg oftast, disputerade ibland och var alltid
frånstötande och obehaglig. Som han själv var medveten härom,
undvek han människor så mycket som möjligt.
Till hans dåliga lynne bidrog nog den kritik hans tragedier
rönte, ty han hade många avundsmän och antagonister. Till
hans mest förbittrade motståndare hörde Angelo Maria
Pannochieschi, greve d’Elci, härstammande från en gammal sienesisk
släkt. Denne, en mycket lärd man, laddad med grekiska och
latinska fraser, kallade Alfieri en falsk Cato och publicerade en
massa elaka epigram mot honom. Inte ens efter döden lämnade
han honom i fred utan lät trycka en giftig satir, “Il poeta e il
cane“, byggd på det sammanträffandet, att just som grevinnan
d’Albany utverkade, att poeten fick begravas i Santa Croce,
utfärdades ett strängt förbud mot att medtaga hundar i kyrkan.
Men än mera än på sina kritici vredgades Alfieri. på
fransmännen, och hans förbittring ökades i den mån som ovädret i
Paris spred sig och nalkades Florens. I december 1798 avsatte
det republikanska direktoriet konungen av Sardinien, Karl
Emanuel IV, som tog sin tillflykt till Florens och bosatte sig i
villa Poggio Imperiale. Som f. d. undersåte gjorde Alfieri sin
uppvaktning hos den avsatte konungen.
— Ecco il tiranno! — hälsade honom Karl Emanuel
småleende, liksom hade han velat säga: så se de ut, som du förr
kallade tyranner, nu när du lärt känna fransmännen, har du fått
erfara, vilka som äro de verkliga tyrannerna.
För att undgå att komma i beröring med dessa nya
tyranner, som sedan de plundrat Livorno den 25 mars 1799 besatte
Florens, avreste Alfieri med sin väninna, såsom han alltid kallar
grevinnan d’Albany, till Montughi i Toskana; sin bostad i
Florens nödgades han upplåta till kvarter åt sansculotterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
