Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alfieri och grevinnan D'Albany
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFIERI OCH GREVINNAN D’’ALBANY 247
Denna gång stannade dock fransmännen endast kort tid i Florens,
ty efter tredagarsslaget vid Trebbia (18—21 juni 1799), där
Macdonald segrade, måste de lämna Toskana; men 15 oktober
voro de åter vid Arno. Den förbittrade Alfieri, som ej ville se
gallerna, gick ut endast tidigt om morgnarna för att slippa möta
dem. Men fransmännen voro nyfikna på honom. Den
kommenderande generalen, en litterärt intresserad man, skickade en
betjänt till poeten med förfrågan, när han kunde träffa honom
hemma. Alfieri svarade, att om generalen i sin egenskap av
chef för krigsmakten befallde honom till sig, så var han redo
att inställa sig när som helst; men var det fråga om att göra
bekantskap med poeten Alfieri, så var denne en konstig
människa och gjorde ogärna nya bekantskaper. Med detta svar
måste generalen låta sig nöja.
På dörren till sin bostad lät poeten sätta upp ett anslag:
“Greve Alfieri är ej hemma“; på sina promenader gick han till
Cascine, som då för tiden var ganska ödsligt, eller vandrade
längs muren mellan Porta alla Croce och Porta San Gallo, där,
som han säger i en av sina sonetter, han väcktes ur sina poetiska
drömmar av de grymtande svinen, som vägdes och förtullades
vid Pintiporten.
Alfieris lynne blev allt tyngre, och grevinnan d’Albany var
ännu levnadsfrisk. Det uppstod en klyfta mellan paret, och
som pà den tiden lagen “natura horret vacuum“ ägde
tillämpning även på äldre kvinnors hjärtan, var det ej underligt, att en
nykomling fyllde detta tomrum. Det var Francois Xavier Fabre
(f. i Montpellier 1 april 1768), son till en målare och själv
framstående porträttmålare. Först utbildade han sig hos Jean Couston,
sedan gick han över till den parisiske konstdiktatorn Louis
Davids ateljé, och under hans inflytande målade han en tavla
föreställande mordet på judakonungen Zedekias söner. För detta
arbete fick Fabre parisakademiens stora medalj, och konungen
skickade honom till Rom att ytterligare utbilda sig. I Rom blev
han vittne till sansculotternas framfart under konventet och
direktoriet, och han fick sådan avsky för de av de lägsta lidelser
besjälade franska revolutionärerna, att han för hela livet blev
en fiende till alla folkrörelser. Då franska regeringen kallade
honom att avlägga “medborgared“, betackade sig också Fabre
för äran och stannade kvar i Rom, och efter 1790 flyttade han
över till Florens, där han kvarstannade större delen av sitt liv.
Florens har honom att tacka för att fransmännen ej rövade alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
