Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alfieri och grevinnan D'Albany
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFIERI OCH GREVINNAN D’ALBANY 249
“Trogna spegel, du ensam säger mig sannfärdigt hurudan
jag är till kropp och själ. Glest, blont hår kring pannan, reslig
gestalt, böjt huvud; smidig kroppsbyggnad, blå ögon, rak näsa,
jämna tänder och en vacker mun; en blekhet’ dödligare än
konungars, då de uppstiga på tronen. I förstone hård och bitter,
dock redo till försoning, förstånd .och hjärta i strid med
varandra; lätt retad men ej elak. Oftast vemodig men understundom
glättig; ena stunden måhända en Akilles, den andra en Tersites.
Människa, du māåste dö för att få veta, om du är stor eller
liten.“ . >
Till Fabres bästa tavlor hör konung Saul, framställd i det
ögonblick då den mördade översteprästen Abimeleks vålnad visar
sig för honom. Ämnet till denna tavla, som prydde grevinnan
d’’Albanys salong och sedermera införlivades med Fabremuseet
i Montpellier, hade konstnären hämtat ur sista akten av Alfieris
tragedi, då Saul full av fasa bönfaller vålnaden att försvinna och
ödmjukt faller på knä för den. Fabre avskydde Napoleon,
ansåg honom för en usurpator och ville efter vad det uppgives ej
måla hans porträtt. Även i det avseendet tänkte han lika med
Alfieri och grevinnan.
Alfieri kände mer och mer hur krafterna sveko honom,
och han ville skynda att förverkliga sin sista dröm och fullborda
sex komedier, som han uppgjort planen till. Med sin vanliga
stormande iver grep han sig verket an och skrév en pjäs i
veckan. Men ansträngningen var honom för stark; vid femte
komedien insjuknade poeten allvarligt. Lyckligtvis blev
sjukdomen ej långvarig, Alfieri kom upp igen och fick fullborda sitt
arbete.
Efter slaget vid Marengo kom emellertid hela Toskana för
fjorton år under Frankrikes välde; general Dupont besatte hösten
1800 Florens, och efter freden i Luneville överlämnade han
staden åt den spanska linjen av Bourbonerna, regerande i Parma.
Freden i Luneville gav dock en tillfällig stadga åt förhållandena
i Italien. Napoleon ordnade myntväsendet, guldmynt blevo
gällande överallt, och kardinalen av York upphörde att skicka
svägerskan papperspengar, som hon förlorade mycket på i Florens.
Däremot hotade henne den katastrofen, att kardinalen ej alls
skulle kunna utbetala den pension, han utfäst sig att lämna
henne. Under franska revolutionen förlorade han större delen
av sin förmögenhet, placerad i franska papper, och Roms
intagande 1798 av general Berthier samt påvliga skattkammarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
