252 ` ROM tillstånd att jorda Alfieris stoft i Santa Croce, vilket prästerskapet häftigt motsatte sig. Då hon väl genomdrivit detta, anförtrodde hon utförandet av gravvården åt den tidens berömdaste bildhuggare, Canova, och till sist såg hon den resas på den enda plats som hövdes en av Italiens största patrioter, bredvid Macchiavellis gravmonument. VII. Vad var det hos Alfieri som gjorde, att hans namn för långliga tider nämndes vid sidan av Dantes och Petrarcas och hans panna kröntes med den yppigaste lager, som den italienska jorden bar? Själv har han på denna fråga svarat: “Förakta trälarna och hata tyrannerna, däri bestod hela mitt snille.“ För visso ligger det åtskillig överdrift i detta yttrande, men obestridligt var han den förste i XVIII seklet som började säga sin nation sanningen, i djärva ord påvisa dess förfall, drömma om “den kommande italienska nationen“ och fostra den till frihet. Vilken skarp blick Alfieri hade för italienarnas fel och svagheter, uppammade under en långvarig träldom, och vad man i det avseendet tänkte i hemmet vid Lung’Arno, därom vittna grevinnan d’Albanys brev till Ugo Foscolo, en patriot, om vilken hon måste ha vetat, att han fullständigt delade hennes åsikter, ty i annat fall skulle hon ej skrivit som hon gjorde till honom. I ett av dessa brev förklarar grevinnan bland annat, att “les Italiens ne sont pas mûrs, ou sont trop corrompus pour faire une nation. lls auraient besoin d’un homme comme celui de l’île d’Elbe qui les aurait fait aller à coups de pieds et de bayonnettes.“ Till en början trodde Alfieri, att franska revolutionen, vars lösen ju var frihet, skulle förvandla detta vackra ord till verklighet; efter sina sorgliga erfarenheter i Paris trodde han det icke längre och sade till sig själv: “Så ser friheten ej ut. Om gallerna äro fria, då är jag en usel träl.“ “Liberi i Galli, od io vil servo son.“ | : Full av grämelse och smärta över att se sina ideal släpade i smutsen kastade han sig med dess större energi över studiet av de klassiska författarna, ty greker och romare betraktade han som den sanna frihetens målsmän. Han ville lära känna mänsklighetens historia i grunden, ville “avåsna sig“ som han uttryckte