Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alfieri och grevinnan D'Albany
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFIERI OCH GREVINNAN D’ALBANY 253
sig. Men inte heller i antiken måtte han ha funnit sina ideal
förverkligade, att döma av hans tragedi “Virginia“, ett verk av
en redan skeptisk man, som älskar friheten men söker den
förgäves, till och med i den antika världen. På det romerska Forum
härskade oligarkien lika väl som i Paris, men där måste en far
för att rädda sin oskyldiga dotter undan despotismen stöta dolken
i hennes hjärta.
På “casa Alfieri“ i Florens står ristat: “Vittorio Alfieri, principe
della tragedia, qui con magnanimi sensi molti anni detto e qui mori.“
Det faller oss ej in att vilja jämföra Alfieri med Shakspeare;
jämsides med den oförliknelige engelske tragikern kan han ej
nämnas. Men man kan dock ej frånkänna italienaren dramatiska
förtjänster, och framför allt kan man ej förneka det stora,
välgörande inflytande han utövade på sin samtid. “Född av
vandaler och uppfostrad som en vandal“, såsom han sade om sig
själv, förblev han städse en sådan i så måtto, att stål i karaktären
är ett huvuddrag hos honom. Språket i hans tragedier är kärvt
och stundom skrovligt, orden verkade som hammarslag på
publiken, van vid seicentismon, vid sliskiga och jollrande sonetter,
van också att smidigt böja sig och foga sig efter
omständigheterna, blottad på nationell stolthet. Han hämtade sina ämnen
från det förflutna, men hans romerska republikaner äro lika
ohistoriska som republikanerna från Lorenzo Medicis tid; de ena som
de andra äro gestalter, som poeten skapade i sin fantasi för att
visa italienarna, hurudana de borde vara. Han frigjorde också
den italienska tragedien från det slaviska beroendet av franska
förebilder, framför allt Corneille, som då ansågs som idealet för
en tragisk skriftställare Han har samma förtjänst om dramatiken
som Goldoni om komedien, d. v. s. trots den franska
dramatikens utomordentliga blomstring lät han sig ej påverkas av den
utan stod i huvudsak på nationell, italiensk grund. Goldonis
ämnessfär är dock rikare, hans persongalleri mera omväxlande;
Alfieri modellerar sina gestalter efter ett en gång givet mönster.
Hans begåvning är för litet smidig, för litet allsidig för att han skulle
kunna dana en sådan mångfald av typer som Shakspeare; men
hos var och en av sina personer har han nedlagt något av sin
egen själ, sin vrede, sin stolthet, sin kärlek, och där är i hans
verk något av Dantes ande. Ofta möter man också jämförelser
mellan Alfieri och Dante, och blott och bart därav förstår man,
att “den savojiske vandalen“ intager en rangplats i den italienska
andens utvecklingshistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
