Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alfieri och grevinnan D'Albany
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 ROM
Alfieri med sitt kärva och manliga kynne ringaktade
Metastasios ljuva, smäktande sång. Då han en gång läste en sonett
i den sirlige abbéns stil, sade han med en axelryckning: “Roba
metastasiana!“ Med rätta anmärkte också Massimo d’Azeglio,
att en av denna mäktiga andes största förtjänster var, att den
omskapade ett “Italia Metastasiana“ till “Alfieriana“. Men detta
yttrande förskriver sig från en patriotisk politiker, som värdesätter
Alfieri efter nationella synpunkter, det är ej en litteraturhistoriker,
som fäller dom. En av de främsta kännarna på det området, De
Sanctis, som villigt erkänner Alfieris förtjänster om nationen,
säger, att “Metastasio var född poet, Alfieri ville vara poet, men
var det ej.“
VIII.
Ett av målen tör grevinnan d’Albanys arelystnad var att i
sin salong se societetens spetsar, diplomater, berömda litteratörer
och konstnärer, framstående ütlänningar. Franska revolutionen
gjorde slut på hennes mottagningar i Paris, oförtövat slog hon
då upp portarna till sitt palats i Florens. Som hennes inkomster
betydligt förminskats till följd av kardinalens av York död,
tvekade hon ej att än en gång hos Georg Ill anhålla om en
livstidspension. Konungen av England tillmötesgick denna gång
grevinnans anhållan och lät tilldela henne ett tusen sexhundra pund
om àret. Hon kunde alltså leva ett komfortabelt och lugnt liv.
Men fastän grevinnan själv påstod, att hon alls icke blandade
sig i de politika intrigerna, vilket ju med hänsyn till de
oupphörliga regeringsskiftena också var rådligast, hade hon dock svårt
för att iakttaga nödig försiktighet. Överhuvud tyckte hon om
att hennes salong blev betraktad som en nyhetsbasar, även
politisk.
Då Napoleon förvandlade Toskana till en fransk provins, då
han den 26 juni 1808 utfärdade en proklamation, vari han för
befolkningen förkunnade, att den skulle få äran att införlivas
med det stora franska riket, blev allt slags politiskt skvaller
farligare än någonsin. Fouché, som kände till italienarnas passion
för att konspirera, omslöt Toskana med ett helt nät av spioner,
hemliga agenter, och “les mouchards“ blevo Florens skräck.
Grevinnan d’Albany var så pass oförsiktig, att hon ville fort.
sätta på den väg Alfieri hade inslagit och öppet visa sin mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
