Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alfieri och grevinnan D'Albany
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 ROM
Genom sitt okonstlade väsen vann hon genast sin gäst. Som
hon visste, att Lamartine sysslade med litteratur och skrev vers,
frågade hon honom, om han ville se “den store mannens“ rum
och bibliotek, och då fransmannen med glädje tackade, vinkade
hon åt en äldre abbé, som befann sig i salongen, att han skulle
visa honom de rum Alfieri bebott. Lamartines skildring av detta
besök vittnar om hur mäktigt minnet av den döde skalden
verkade på även en främmande yngling. Han var så gripen, att
han icke ens kunde tala till sin ciceron. Aterkommen till
salongen fann han där några av husets vänner, också inbjudna.
Middagen var enkel och varade kort, men efter middagen samlade
sig ett lysande sällskap. Betjäningen anmälde oupphörligt bärare
av historiska italienska namn, berömda vetenskapsmän och
konstnärer. Gästerna slogo sig ned i en halvcirkel, värdinnan tog
plats i en soffa, framför vilken stod ett litet bord fullt med böcker.
Lamartine tyckte sig bevista snarare ett akademiskt
sammanträde än ett tvångslöst privat samkväm. Politik och
dagsfrågor voro bannlysta på grund av franska polisens
misstänksamma vaksamhet, och det föreföll som om skuggor från en
annan värld hade talat med varandra. De reflexioner om konst
och litteratur han hörde väckte dock hos den unge fransmannen
tanken, att man kan beröva en nation kroppens frihet men ej
själens.
Grevinnan var ej alltid så älskvärd som mot Lamartine och
förstod att sätta sig i respekt särskilt hos ungdomen.
På den tiden vistades Massimo d’Azeglio i Florens, nyss
vuxen. Han umgicks hos grevinnan, och en afton ville han
presentera för henne sina vänner, bröderna Robilant. De unga
herrarna gingo emellertid först på teatern, och ej förrän efter
föreställningens slut uppenbarade de sig i grevinnans salong.
Grevinnan varseblev dem, vände sig till furst Borghese och sade nästan
högt: “A quelle heure viennent ces messieurs!“
Efter denna skrapa försökte ynglingarna gömma sig bakom
de andra gästerna, men olyckan ville, att d’Azeglio, som fick se
en skål konfekt på ett bord, försåg sig med en bonbon i form
av en persika och bröt den så oförsiktigt, att ena halvan flög i
luften, studsade mot en diplomats ordensband och föll ned
framför fötterna på husets härskarinna. Grevinnan gav honom en sträng
blick, och d’Azeglio smög sig hastigt ur salongen och återkom
aldrig mer.
Bland gästerna hos grevinnan d’Albany sågs, efter 1812, ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
