Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Rom i senare hälften av XVIII seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 ROM
Jakobs av Compostella “agnus Dei“, som skyddade för pest, en
annan påstod, att han just var återkommen från Jerusalem och
hade rúed sig vatten från Jørdan, som skänkte kraft att
oimvända judar. En visade en stare, som till barns och pigors
skräck kunde läsa “Patetnoster“, och påstod, att det vai en
häxa, som blivit förvandlad till stare och dömd att beständigt
upprepa denna bön. Inte heller saknades det charlataner, som
sålde fullkomligt “säkra“ nummer till det romerska eller
geñuesiska lotteriet.
En ganska bedrövlig bestämmelse hade ibland piazza Navona.
På en skampall vid fontänen kallad “Il Moro“ utställdes
missdådare till allmän beskådan, och ett anslag upplyste, för vad och
till vilket straff de voro dömda. Då ett tillräckligt antal
skådelystna hade samlat sig, blåstes i trumpeter, och bödláår trädde
fram och gåvo syndaren tjugofem till femtio prygelslag på en
viss kroppsdel. Publiken fann ett storartat nöje i skådespelet
och ropade ofta till bödlarna: “Slå mera, slå mera!“ Jesuiterna
använde dessa exekutioner som medel att förbättra befolkningen,
de uppförde estrader runt Berninis stora fontän och
demonstrerade för åskådarna vart brott och lagöverträdelser leda.
Romerska befolkningens största fel alltifrån medeltiden och
ända in i XIX seklet var lättja. Liksom renässansens så voro
också 1700-talets romare oförmögna till något som helst arbete,
som krävde uthållighet eller yrkesskicklighet. @Osteriorna höllos
av genuesäre, konditorierna av schweizare från Engadin, grövre
och finare smide utfördes av italienare från Friuli o. s. v.; det
fanns ingen romare, som var murare, skräddare eller hattmakare.
Rom saknade borgerskap; befolkningen utgjordes av präster,
adel, en oräknelig hop betjäning och det egentliga folket, med
trasteveranerna i spetsen. En aristokratdam berättade, att hon
i sin ungdom trott, att samhället bestod uteslutande av herrar
och tjänare.
De förnämsta samlingsplatserna för våd vi nu kalla
“intelligensen“ voro tre kafén, av vilka det äldsta tycks ha varit kaféet
“del Greco“. Det turkiska kaffet började småningom uttränga
chokladen, och en företagsam grek tog sig för att servera den
orientaliska nektarn, antagligen redan före 1660, i en lokal vid
via Condotti. Caffè Greco existerar än i dag, med tillägget
“antico“, och kan berömma sig av över tvåhundrafemtioåriga
anor. Det finns ett träsnitt från senare hälften av 1600-talet
föreställande en öppen butik, där en grek i nationaldräkt ser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
