Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Rom i senare hälften av XVIII seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROM I SENARE HÄLFTEN AV XVIII SEKLET 269
trots att det utom de ursprungliga påvliga besittningarna
omfattade Umbrien, Bologna och Ferrara. Förfallet i dessa länder
uppkom, då Innocentius X och efter honom de följande påvarna
började inskränka såväl huvudstadens som provinsens autonomi
och i stället för världslig administration införa prästerlig styrelse.
Denna styrelse hade uteslutande sin kasts tillfälliga fördel i
ögonsikte och bekymrade sig ej det minsta om landets ekonomiska
utveckling, hade ingen tanke på framtiden, utmärkte sig
genomgående för fullkomlig oduglighet. Endast Bologna, som längst
lyckades bevara sin autonomi och länge betraktade påven
snarare som sin protektor än sin styresman, var en välmående stad
med en ansats till industri och hade betydliga inkomster genom
tilloppet av studerande till universitetet. Befolkningen i denna
provins stod också kulturellt högre än i det övriga riket. Den
påvliga förvaltningen försummade alldeles jordbruket, ja drev
det till förfall genom sitt utpressningssystem. Varje jordbrukare
måste till regeringen sälja sina huvudprodukter, säd, oliver och
boskap, till på förhand bestämda pris, vanligen lägre än
produkternas verkliga värde, och regeringen i sin ordning sålde
dem till allmänheten med stor förtjänst. Utförsel av säd till
utlandet var förbjuden vid strängt straff; regeringen kunde därför
bestämma vilka pris den behagade, och romerska allmänheten
hade ej rätt att köpa mjöl av andra än de bagare, som
apostoliska kammaren försåg med varan. Regeringen förtjänade alltså,
bagaren förtjänade, och jordbrukaren förlorade; också låg mer
än en femtedel av den fruktbara jorden längs Adriatiska havet
ouppodlad, ty arbetet betalade sig ej. Prästerskapet och den
med prästerskapet samhöriga romerska befolkningen ville leva
så billigt som möjligt; man drev det också därhän, att Rom
hörde till de billigaste huvudstäderna i Europa, men jordbruket
ruinerades.
Provinserna styrdes av kardinal-legater. Av den forna
stadsmagistraten återstodo visserligen rådmännen, anziani, men de
förmådde ingenting uträtta utan bemyndigande av legaten eller
hans ställföreträdare. Med rätta sades det också, att av de
stadslagar, som utgjort grundvalen för kommunernas forna
blomstring, återstod blott gonfaloniärdräkten. I spetsen för romerska
kommunen stodo visserligen en senator, tre conservatori och några
priori, men dessa kommunala ämbetsmän hade ingen som helst
makt. De gåvo banketter, de hade äran att vid kyrkliga
festligheter stå i närheten av påvetronen, förvarade nycklarna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
