Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Rom i senare hälften av XVIII seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 ROM
sig åtföljda av sin cicisbeo, oftast en abate, med undantag kanske
av furstinnan de Ceri, Caterina Odescalchi, som satirikern ej har
att förebrå något annat än för mycken kyla.
Quel volto nulla dice, e fredde quel colore,
Ma l’occhio ognor ridente mostra sincero il core.
Arrangemangen på Zagnonis mottagningar voro alltid de
mest utsökta. Det bjöds omkring glasser och sorbet, “lambrusco“
från värdens vingårdar, spanska viner och bland annat madera,
som då var på högsta modet. Byffén var anordnad i “Caffeaus“.
En afton spelade musiken upp som vanligt, och damerna,
framför allt de yngre, ilade i riktning efter ljudet. Men i nästa
ögonblick hördes gälla skrik av förfäran. Vad hade hänt? Vid bron
man måste passera hade vattenkonster börjat spela från alla håll:
uppifrån, från sidorna och bakifrån. Damerna visste ej åt vilket
håll de skulle fly, de unga kavaljererna begagnade sig av deras
dilemma för att taga de vackra och lätta på sina armar, medan
åter de korpulenta och bedagade måste rädda sig själva. För dem
som blivit våta lågo kläder i beredskap, men endast folkdräkter,
som lättare passade till vilka figurer som helst. Inom kort stod
hela sällskapet uppställt till en saltarella eller tarantella.
På kvällen supé.
Ill.
Intressantare måhända än den rent romerska societeten var
den utländska värld, som blandade sig med den romerska
aristokratien, alltid mycket älskvärd mot “stranieri“. Rom var på den
tiden ett paradis för resenärer från norden; de lockades dit av
de billiga levnadskostnaderna, det förflutnas tjusning, konserterna,
det glada nöjeslivet och den oinskränkta friheten. Lika strängt
som påvliga regeringen bevakade varje steg av sina egna
undersåtar, alltid stående under inkvisitionens uppsikt, lika tolerant
visade den sig mot utlänningen, ty engelsmän, tyskar, fransmän
tillförde det fattiga landet penningar, och mestadels sysselsatte
de sig med arkeologi och konst och blandade sig alls icke i
politiska och religiösa angelägenheter. Före de napoleonska krigen
voro engelsmännen i majoritet i Rom, och det fanns ibland dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
