Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Rom i senare hälften av XVIII seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROM I SENARE HÄLFTEN AV XVIII SEKLET 275
många typer av det slag som särskilt under XIX seklet brukade
figurera i franska komedier.
En av de märkligaste var en son till lady Montagu, den
berömda författarinnan. Charles Wortley Montagu vistades 1762 i
Rom; och det talades om honom både i salongerna och på gatan.
Skulle det avgöras, vem som var den störste äventyraren,
Casanova eller Montagu, finge man nog tillerkänna den senare första
rummet. Utmärkande för 1700-talets äventyrare var, att de
mestadels voro bildade, ja lärda män och gärna lyste med sitt vetande.
Charles föddes i Konstantinopel, där hans far var engelsk
ambassadör (1716—19), och troligen var han den förste europé
som blev vaccinerad mot kopporna. ÄÅterkomna till England
satte föräldrarna gossen i skola i Westminster; men den unge
vildbasaren rymde därifrån, och då han ej tordes återvända hem,
blev han gatsopare i London. Då han tröttnat på det, tog han.
tjänst hos en fiskare och slutligen hyra på ett engelskt fartyg,
som seglade till Portugal. Emellertid kom han ej överens med
kaptenen, en sträng kväkare, och stannade därför kvar i Portugal,
där han blev mulåsnedrivare. Händelsevis upptäckte honom
familjen, och han skickades till universitetet i Leipzig. Där fann
han sig väl till en tid, studerade matematik, fysik och botanik
och på lediga stunder österländska språk.
Men även på Leipzig ledsnade han, och föräldrarna, som nu
kände till hans äventyrliga läggning, skickade honom till
Västindien. Vistelsen där tycks ha varit honom nyttig. Han
återkom till England så stadgad, att han kunde intaga säte i
parlamentet, där han snart utmärkte sig som förträfflig talare. Det
spåddes honom en lysande framtid, och rika arvtagerskor hade
sina ögon riktade på honom, då det plötsligt förspordes, att han
hade gift sig med en tvätterska. Snart hade han emellertid tröttnat
på den förbindelsen, och då han ej på annat sätt kunde upplösa
äktenskapet, lämnade han i all hemlighet London och for över
kanalen, så gott som utan ett öre på fickan. På kontinenten
ägnade han sig åt de mest skiftande sysselsättningar; i Tyskland
tjänade han i armén, i Holland tog han anställning hos en
lantbrukare, dessemellan var han betjänt, postiljon och herrgårdskusk.
Ibland svingade han sig högre upp på den sociala rangskalan; i
Paris uppträdde han, fast med ringa framgång, som petit-maître, i
Rom iförde han sig abates dräkt, i Hamburg förkunnade han
Guds ord som pastor med ett stort vitt kors på bröstet, korteligen
han genomgick de mest skiftande öden. “Min lott“, sade han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
