Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Rom i senare hälften av XVIII seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 ROM
“är densamma som guinéns, som ena gången en drottning håller
i sin hand, andra gången en fattig jude stoppar i sin smutsiga ficka.“
1761 dog hans far. Han hade testamenterat hela
förmögenheten till dottern, lady Bute, men åt honom bestämt tusen pund
i årligt underhåll, vilken summa efter moderns död skulle komma
att fördubblas. Charles behövde alltså inte längre sörja för sin
utkomst. Han reste till Rom, där han började umgås i en krets
av lärde och gjorde bekantskap med Winckelmann. Bland
arkeologerna hade det just uppstått tvist om, hur de sinaitiska
inskrifterna rätteligen borde tolkas, och tvisten var dess mer
segsliten, som man saknade goda avskrifter. Montagu, alltid hågad
för långa resor, förklarade, att han skulle resa till Asien och tyda
inskriptionerna. Han hade för avsikt att ge sig ut för arab och
stanna tio år i Egypten och Arabien, och han lät därför skägget
växa och började på nytt studera österländska språk. I!I Rom
sades det om honom, att han inte så mycket var ett original som
han inte fastmer ville gälla för att vara ett, att han satt som
sitt mål i livet att ej vara lik någon annan. Han var en natur
full av motsägelser, ena gången förvånade han genóm sin
ovanliga logik, andra gången genom sin brist på konsekvens. Han
hade stora kunskaper, men i hans bildning funnos sådana luckor,
att man ofta undrade över hans okunnighet.
Två år tog honom hans färd från Alexandria över Kairo till
Sinai. Där stannade han en längre tid, men inskriptionerna
förmådde han ej tyda; i Palestina däremot gjorde han upptäckter,
som väckte arkeologernas intresse. Från Aleppo skrev han
intressanta brev till Winckelmann, sedermera tryckta i Paris.
Montagu hade den rätt originella men inte alltför hederliga
vanan att nästan överallt, där han bodde för någon längre tid,
knyta äktenskap med en av landets döttrar; en gång var han gift
med en spanjorska, två gånger med grekinnor, endast i Rom
bodde han tillsammans med en engelska, som han påstod vara
en släkting till honom. Han var alltid en mönstergill äkta man,
men blott till en tid; då han tröttnat på sin ledsagarinna genom
livet, övergav han henne och for under en eller annan
förevändning sina färde. I Alexandria blev han livligt tilltalad av danske
konsulns hustru; för att få umgås ostört med henne skickade han
dansken till Holland i ett föregivet affärsuppdrag, och så väl
fann han sig med gräsänkan, att han beslöt taga henne till maka.
Efter några månaders vistelse i Alexandria visade han
konsulinnan ett brev från Holland med underrättelse att hennes man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
