Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Papa Lambertini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 ROM
komst och alldeles ohjälpligt envis, vilket ej hindrade, att han lät
sig fullständigt behärskas av sin favorit, kardinal Nicola Coscia,
som genom utpressningar och mutväsen fullbordade
statsfinansernas ruin. Benedikt var mycket from, större delen av dagen
tillbragte han i bön och lämnade regeringsomsorgerna åt Coscia.
Kardinalens fiender funno tillfälle att underrätta påven om
gunstlingens omoraliska leverne; det var för övrigt känt i hela Rom, att
han ofta brukade mottaga privatbesök av sköna damer. Coscia
beslöt övertyga påven om att han var offer för skamligt förtal. Han
lagade, att någon inrapporterade för den helige fadern, att en
för sitt lättsinne känd dam vid den och den tiden skulle vara
på besök hos kardinalen; påven blev indignerad, hastade till
favoritens rum, slog upp dörren och — fann Coscia knäböjande och
försjunken i bön framför krucifixet.
Sista tisdagen 1730 befann sig Coscia på teatern, då nyheten
spred sig, att påven dött. Ridån gick genast ned, och publiken
började skrika: “Ned med Coscia, ned med Coscia!“ Kardinalen
flydde i hast, och folket fick nöja sig med att utkräva hämnd på
hans palats, som det plundrade och förstörde. Men den följande
påven tillfredsställde den allmänna opinionens krav genom att
döma Coscia till tio års fängelse i S. Angelo, 100,000 scudis böter
och förlust av sina prebenden.
Denne påve var Klemens XII, Lorenzo Corsini (1730—1740),
som lade grunden till kapitolinska museet genom att av kardinal
Alessandro Albani inköpa en samling romerska kejsarbyster och
marmorfragment med inskriptioner för en summa av 66,000 scudi;
en konstintresserad eftervärld har alltså skäl att vara honom
tacksam. För övrigt förmådde han inte uträtta mycket, ty vid tiden
för sitt val var han redan nästan blind, och hans brorson, Neri
Corsini, regerade Kyrkostaten. Statssekreteraren infann sig hos
påven, som nästan ständigt låg till sängs, redogjorde för ärendena,
lade fram bullan till underskrift och förde Klemens hand till det
ställe på papperet, där han skulle teckna sitt namn. Naturligtvis
visste påven aldrig vad han underskrev; statssekreteraren
tillfogade orden “Annuit Sanctissimus“, och därmed var saken klar.
Under sådana förhållanden var det på högsta tiden, att man
valde en påve, som förmådde uträtta något och framför allt
bragte reda i statsfinanserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
