Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Papa Lambertini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPA LAMBERTINI 285
temberg under sin vistelse i Rom underlät att begära audiens
hos påven, som det sades för att slippa kyssa hans fot, blev
påven förnärmad, och i några brev till kardinal de Tencin
uttryckte han sitt misshag. “Konungen av båda Sicilierna fogade
sig efter detta ceremoniel“, skrev påven, “och han är ändå en
förnämligare person än den här tyske fursten.“ Också gladde
sig påven, då Tencin kunde rapportera för honom, att hertigen
gjorde en ganska bedrövlig figur i Rom. Han åkte tillsammans
med sin gemål i en hyrd enspännare och med en lejd lakej på
kuskbocken. Han hade köpt några förmenta antikviteter, som
han betalt alldeles för dyrt. Allt bättre folk drog sig för honom,
emedan han ej presenterat sig i palatset (Vatikanen).
Men lycklig var påven först då han kommit ifrån alla
audienser och med sina favoriter, majordomon Colonna, priorn Bouget
de Saumur och kardinal Alessandro Albani, fritt fick`språka om
nyheterna för dagen, om bekanta, om konst och litteratur. Då
gav han sin kvicka tunga lösa tyglar och glömde bort det
olycksaliga ceremonielet.
Bouget tyckte han särskilt om för hans kvickhet och goda
humör, och brukade bjuda honom ut till Castel Gandolfo om
somrarna. Bouget hade en svaghet för öl, och Lambertini
försäkrade en gång Tencin, att trots de förstärkta förråden i
påvliga vinkällaren länsade Bouget buteljerna med sådan fart, att
man måste skicka efter mera öl till Albano, konung Stuart,
Frascati och Rom. Priorn drack upp alltsammans utan minsta men
för sin hälsa, klagade blott, att han var för het om nätterna, men
det berodde på de varma bolstrarna, menade han. Då man fäste
hans uppmärksamhet på att han kanske ändå drack väl mycket
öl, förklarade han, att det hade han blivit ordinerad av påvens
livmedikus.
Påven hade rätt att skratta åt prelaten, ty han var själv
ytterst mâåättlig; på morgonen en kopp choklad och en skorpa,
till middag soppa, grönsaker, stek och ett päron, på kvällen
källvatten tillsatt med kanel. Att fasta tyckte han ej om, ty han
tålde ej vid ägg; i stället för att låta servera sig fasterätter späkte
han sig genom att äta mindre fredagar och lördagar, och steken
ersatte han med en pot-au-feu. Då kardinal Tencin klagade
över magsmärtor, rådde han honom att inte heller hålla fastan.
Påven var en berömd rättslärd, men han läste också poesi,
framför allt Dante och Ariosto. Trots att han på påvetronen ej
hade mycken tid till övers för litterära sysselsättningar, hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
