PAPA LAMBERTINI 285 temberg under sin vistelse i Rom underlät att begära audiens hos påven, som det sades för att slippa kyssa hans fot, blev påven förnärmad, och i några brev till kardinal de Tencin uttryckte han sitt misshag. “Konungen av båda Sicilierna fogade sig efter detta ceremoniel“, skrev påven, “och han är ändå en förnämligare person än den här tyske fursten.“ Också gladde sig påven, då Tencin kunde rapportera för honom, att hertigen gjorde en ganska bedrövlig figur i Rom. Han åkte tillsammans med sin gemål i en hyrd enspännare och med en lejd lakej på kuskbocken. Han hade köpt några förmenta antikviteter, som han betalt alldeles för dyrt. Allt bättre folk drog sig för honom, emedan han ej presenterat sig i palatset (Vatikanen). Men lycklig var påven först då han kommit ifrån alla audienser och med sina favoriter, majordomon Colonna, priorn Bouget de Saumur och kardinal Alessandro Albani, fritt fick`språka om nyheterna för dagen, om bekanta, om konst och litteratur. Då gav han sin kvicka tunga lösa tyglar och glömde bort det olycksaliga ceremonielet. Bouget tyckte han särskilt om för hans kvickhet och goda humör, och brukade bjuda honom ut till Castel Gandolfo om somrarna. Bouget hade en svaghet för öl, och Lambertini försäkrade en gång Tencin, att trots de förstärkta förråden i påvliga vinkällaren länsade Bouget buteljerna med sådan fart, att man måste skicka efter mera öl till Albano, konung Stuart, Frascati och Rom. Priorn drack upp alltsammans utan minsta men för sin hälsa, klagade blott, att han var för het om nätterna, men det berodde på de varma bolstrarna, menade han. Då man fäste hans uppmärksamhet på att han kanske ändå drack väl mycket öl, förklarade han, att det hade han blivit ordinerad av påvens livmedikus. Påven hade rätt att skratta åt prelaten, ty han var själv ytterst mâåättlig; på morgonen en kopp choklad och en skorpa, till middag soppa, grönsaker, stek och ett päron, på kvällen källvatten tillsatt med kanel. Att fasta tyckte han ej om, ty han tålde ej vid ägg; i stället för att låta servera sig fasterätter späkte han sig genom att äta mindre fredagar och lördagar, och steken ersatte han med en pot-au-feu. Då kardinal Tencin klagade över magsmärtor, rådde han honom att inte heller hålla fastan. Påven var en berömd rättslärd, men han läste också poesi, framför allt Dante och Ariosto. Trots att han på påvetronen ej hade mycken tid till övers för litterära sysselsättningar, hade han