Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Papa Lambertini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPA LAMBERTINI 287
siske prelatens oskiljaktige följeslagare. Detta hindrade dock ej,
att han skrev om honom, att Lambertini “är mycket tempererad
i sin religiositet och den bäste komiker i världen“.
Hans aningar gingo i uppfyllelse; Lambertini blev påve, i
väsentlig mån tack vare Tencins intriger, och bibehöll sin forna
vänskap för den franske kardinalen. Även till M:me de Tencin
utsträckte den helige fadern sin ynnest. Säkert visste påven föga
om den forna nunnans förflutna, det berättades honom blott om
hennes tillgivenhet för kyrkan, om hennes inflytelserika salong.
Till följd därav uppstod mellan påven och M:me de Tencin en
korrespondens, som bland annat förde med sig översändandet
av de parisiska almanackorna till Rom. Nyåret 1742 förärade
henne påven t. o. m. sitt porträtt, en rar prydnad för hennes
litterära salong. I sin tacksägelseskrivelse inflätade den sluga
fransyskan en komplimang, som Benedikt XIV var särskilt
känslig för, i det hon skrev, att innan han blivit en av de mest
lysande bland regenter, hade han intagit främsta platsen i de
lärdas samfund. Om sig själv skrev hon: “J’étais votre fille
spirituelle avant que vous fussiez le père commun des fidèles.“
Sanningen att säga hade påven ej vidare skäl att känna sig stolt
över en sådan “andlig dotter“.
Påven var också angelägen om att hans litterära verk skulle
finnas i en vacker upplaga i biblioteket vid rue St. Honorée.
“Jag skulle skicka M:me Tencin mina böcker“, skrev han till
hennes bror kardinalen, “men jag skäms för att papperet är så
dåligt; jag föredrager därför att vänta på andra upplagan, som
håller på att tryckas, ty den går upp mot de vackraste parisiska
tryckalster.“ Icke blott med böcker, även med tjänster sökte
påven gengälda M:me de Tencin för de parisiska almanackorna;
på hennes förbön lät han minska några gärder, som abbotstiftet
Boulainvilliers < hade att erlägga till Rom. Han ville gärna, att
hans brev till henne skulle uppläsas på samkvämen i hennes
salong. “Om vårt brev“, förklarade han den 9 augusti 1743,
“blir uppläst för edra församlade ’beaux esprits’, hoppas vi, att
det skall bliva lika väl emottaget som våra föregående skrivelser.“
Benedikt XIV älskade lidelsefullt böcker; man kunde ej
bereda honom större glädje än att rikta hans bibliotek, som han i
sitt testamente donerade till staden Bologna. De franska
ambassadörerna bådo ofta konungen, att han skulle sända påven
de vackraste verk som utgingo från Louvrens tryckeri.
Författarna kände till hans bokvurm, och Montesquieu skickade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
