KLEMENS XIV 295 uppvaktade kardinalerna också kejsaren med ett livsmedelsförråd, som skulle ha räckt för en hel armé av läckergommar. Etthundrafemtio pager buro dessa utsökta skänker, bestående av tre stora kalvstekar garnerade med blad och blommor, åtta fat romerskt vin, sjutton fat vin från Kanarieöarna, Malaga och Cypern, två kaggar rosoli, tre tunnor läcker saltad fisk, kaffe, choklad, påfågel, fasaner, spädgrisar, korv o. s. v. o. s. v. Till erinran om den eviga staden bifogade kyrkofurstarna tolv album med vyer över Rom, några tavlor av mosaik och ett tiotal gobelänger med ämnen ur romerska historien. Förvissade om kejsarens religiösa sinnelag förärade de honom också åtskilliga reliker infattade i guld och ädelstenar, inalles vägande sjutton skålpund. Till kejsarens ära anordnades också en “Girandola“, en illumination av S. Angelo, som den höge gästen åsåg från palazzo Altovitis loggia. En annan gång reste kejsaren till palazzo Doria vid Corson för att åse en kapplöpning av “Barberi“, som mycket intresserade honom. Furst Doria gav en fest för kejsaren, vars make man ej sett på länge i Rom, och för att öka utrymmet i sitt palats lät han på den härliga gården tillbygga en sal, som förbands med det magnifika galleriet, där nu tavelsamlingarna förvaras. På den stora mottagningen hos Corsinis, där det avsjöngs en kantat av den så uppburne mästaren Piccini, lade man märke till att kejsaren talade mest med furstinnan Marianna Colonna, född d’Este. Marianna var en bland Roms skönaste kvinnor, och en satiriker kallade henne: Questa superba amazone del cor saettatrice. Kejsaren tycktes vilja pointera, att han var en trogen kyrkans son, han åhörde dagligen mässan, och långfredagen biktade han sig och gick till nattvarden tillsammans med sin bror Leopold i S. Lorenzo in Lucina. Därjämte besökte han flere kloster och utdelade frikostiga gåvor. Tydligen nyfiken att få se anordningarna i konklaven uttryckte han en önskan att göra de innestängda kardinalerna ett besök. Det hade aldrig förr hänt, att en monark beträdde Vatikanen under en konklav, men heliga kollegiet gav dock sitt samtycke till visiten, och den 16 mars begav sig Josef jämte sin bror till Vatikanen, som under konklaven var omringad av trupper. Kardinalerna voro så rädda för folkupplopp och påtryckningar av den maktlösa romerska senaten, att bombardörer voro beordrade att stå med tända luntor vid S. Angelos