Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Klemens XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 ROM
första upphörde han alltså att på långfredagen låta uppläsa bullan
“In coena Domini“, som förskrev sig ända från Bonifacius Vill:s
tid, och i vilken påvarna utslungade bannlysning mot varje monark,
som i något avseende förgrep sig mot påvarnas världsliga makt.
Som han önskade ett gott förhållande med England förbjöd han,
att kungliga hedersbetygelser bevisades pretendenten till engelska
tronen, Karl Edvard Stuart, och skickade monsignor Caprara till
London att underhandla med Georg Ill om åtskilliga religiösa
lättnader för katolikerna i Irland. Med Portugal återknöt han
de avbrutna förbindelserna. Men han tillät ingen att öva tryck
på sig, särskilt icke i fråga om jesuitordens upphävande, som
sysselsatte hela Europa. Då franske konungen sökte pressa
kurian till att så fort som möjligt upphäva orden och lovade att
i gengäld återlämna Avignon till Rom, svarade påven, att Kristi
ställföreträdare är en själaherde och icke en krämare, som söker
timlig vinning.
Diplomaterna ansågo jesuitordens upphävande nödvändigt
för det allmänna lugnet, helst jesuiternas fanatiska anhängare ej
upphörde att på det grövsta skymfa Bourbonerna och deras
ministrar. I Rom talades ej om annat än om upphävandet av
Jesu Sällskap. Det ingicks vad, om påven skulle ha kraft nog
att genomföra saken i trots av folket och aristokratien, som man
uppviglade mot den heliga stolen. Den kloka och mycket
inflytelserika furstinnan Bracciano ansåg, att ordens fullständiga
upphävande var förestående. Prelaten Livizzani, en vän till
jesuiterna, som ofta gästade henne, var av motsatt mening. Ett
vad om trettio sekiner ingicks, och det skulle gälla för ett år.
Men året förflöt, och bullan om ordens upphävande var ännu
icke utfärdad. Furstinnan köpte då d’Arnauds och Pascals skrifter
jämte en del andra verk av jansenisternas anhängare, till ett
värde av trettio sekiner, och sände dem till Livizzani tillika med
ett brev, vari hon uttryckte den förhoppningen, att dessa böcker
skulle övertyga honom om att den helige fadern endast
uppskjutit utförandet av sitt beslut.
Och furstinnan hade rätt. Efter lugnt och moget övervägande
skred påven att kungöra sitt beslut i den viktiga frågan. För att
undvika skenet av att han arbetade under utländska
ambassadörers inflytande, hade han stängt in sig i sitt palats från slutet
av juni till mitten av augusti, och med undantag av
statssekreteraren och kardinal Zelada hade inga kardinaler fått tillträde
till honom, och ej heller hade han beviljat några audienser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
