Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Klemens XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 ROM
För att göra slut på dessa rykten gick Klemens två gånger
ut på promenad, men 10 september fick han så stark feber, att
han måste intaga sängen. Enligt tidens sed åderläto honom
läkarna, och det ej mindre än fyra gånger, men detta endast
ökade febern; påven hade svåra magsmärtor och låg ofta i dvala,
han magrade hastigt, misstänkte hela omgivningen för att förgifta
honom och såg gift i varje maträtt. Den 21 september mottog
han, lugn och fullkomligt redig, de sista sakramenten i närvaro
av kardinalerna och nästan alla ordensgeneralerna, och vid
åttatiden på morgonen utandades han sin sista suck. Han var vid
sin död- sextionio år gammal, kyrkan hade han styrt i över fem
år. Han begravdes i franciskankyrkan, SS. Apostoli.
Kardinal de Bernis skrev 28 september 1774 till sin konung:
“Le genre de maladie du Pape et surtout les circonstances de
la mort font croire communément qu’elle n’a pas été naturelle.“
Det påstods allmänt, att påven blivit förgiftad, och de svåra
magplågorna tycktes bekräfta det.
Samma övertygelse hade Klemens XIV:s efterträdare, påven
Pius VI, ty han lät flere gånger kardinal de Bernis förstå, att
han väl visste på vad sätt hans företrädare dött och att han ej
ville utsätta sig för samma slags död.
Ill.
Efter Klemens XIV:s död firade hans fiender glädjeorgier.
Medan stoftet ännu stod på bår i Peterskyrkan, insmugglades
där en sådan mängd smutsiga flygblad, att kardinal de Bernis
på egen bekostnad måste ställa vakt kring kyrkan för att
förhindra den skändliga trafiken. Epigram, paskviller flödade som
ur ett sataniskt ymnighetshorn, påvens minne förbannades, han
kallades kättare och barbar, man till och med förebrådde honom,
att han ingenting hade gjort för sin släkt, att han ej idkat
nepotism. De kardinaler som stått på Klemens sida stmutskastades,
och under den följande konklaven, varur påven Braschi utgick,
spreds en nidskrift i form av en melodram i tre akter, betitlad
“II conclave del 1774“ och riktad mot hela det heliga kollegiet.
Affischen till detta drama, som uppgavs vara författat av
Pietro Metastasio, med musik av Niccolò Piccini, uppklistrades
en natt på husväggarna, och där lästes namnen på alla kardinaler
som skulle uppträda dels i själva pjäsen, dels i baletten. Polisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
