Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Samlarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMLARNA 307
sarkofager, men detta är dock inte alldeles riktigt, ty redan Scipio
Borghese använde den unge Bernini till dylika restaureringsarbeten.
Albanis samlingar växte ånyo så snabbt, att det inte längre
fanns utrymme för dem i palatset. Kardinalens rådgivare i
antikvariska frågor var prelaten Baldani, ansedd för Roms lärdaste
man, och jämte honom blev längre fram Winckelmann en stor
favorit hos Albani. Den ryktbare tysken, som efter åtskilliga
motgångar hade flyttat till Rom, förvärvade sig där europeiskt
rykte. Han var grundligt bevandrad i grekiska språket, vilket
på den tiden var sällsynt bland de lärde; monsignor Giacomelli
var den ende i Rom, som gällde för “skicklig grek“.
Winckelmann utbildade sig till stor kännare av den antika konsten, och
för kardinalen var det en njutning att umgås med honom. Ofta
kom Winckelmann på besök till Albani redan tidigt på morgonen,
han satte sig vid kardinalens säng, och de bägge arkeologerna
språkade om nya fynd och nya planer på grävningar.
Vid denna tid, omkring 1756, beslöt Albani att uppföra en
barockvilla med park utanför Porta Salara, för att där
sammanföra och konstnärligt ordna sina antikviteter. Sitt beslut utförde
han så snabbt, att villan stod färdig redan i början av 1758. Det
är den magnifika villa, som numera tillhör släkten Torlonia och
rymmer verkliga skatter av antik skulptur.
Men återigen var kassan läns; kardinalen måste sälja sin
samling av teckningar och gravyrer till påven (1762), men gjorde
en god affär, ty han fick 14,000 scudi för den, och sina
skulpturverk hade han kvar.
Jämte kärleken till antikviteter hade Albani en annan, lika
dyrbar svaghet; ännu på gamla dar förmadde han ei motstå de
kvinnliga behagen. Den sista i den långa raden av skönheter,
till vilka han stått i intimare förhållande, tycks ha varit
markisinnan Checca Cheruffini. Albani for alltid till markisinnan om
aftnarna; ibland, då man skulle avhandla antikviteter, tog han
Winckelmann med sig. Markisinnan samlade nämligen gemmer,
även hon, och vare sig han ville eller ej, måste kardinalen hjälpa
till att öka hennes kollektion. Då kardinalen inte längre orkade
fara till henne om kvällarna, kom hon till honom på ett parti
“Minchiatti“. I var vecka gavs konsert hos markisinnan; hennes
äldsta dotter hade en vacker röst, den yngre besatt visserligen
inga talanger, men hade ärvt sin mors livliga väsen och glödande
ögon. . Albanis och markisinnans förhållande var så allmänt känt,
att romarna kallade kardinalen “tituli divæ Cheruffianæ“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
