Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Samlarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMLARNA 309
författares åsikter, som om han genomläst alla hans verk från
pärm till pärm. Hans minne svek honom aldrig.
Antikviteterna och markisinnan Cheruffini blevo anledning
till, att kardinalen på gamla dagar gjorde sig beryktad för sin
snikenhet. Kejsarinnan Maria Teresia tyckte ej om honom, ty
han sökte beständigt utverka materiella fördelar av henne, och
det oaktat försummade han sina plikter som kejsardömets
protektor. Då det 1765 blev bekant i Rom, att kejserliga familjen
skulle bege sig till Innsbruck på ärkehertig Leopolds bröllop och
Albani förhörde sig i Wien, om han fick infinna sig, uppdrog
Maria Teresia åt Kaunitz att ge ett nekande svar, ty kardinalens
närvaro vid högtidligheten skulle vara “eine grausame Seccatura“.
På sin ålderdom blev Albani blind, troligen på grund av
alltför täta åderlåtningar i ungdomen; men hans färdighet att
bedöma gemmer och graverade stenar var så stor, att han blott och
bart med känseln kunde avgöra från vilken tidsålder de förskrevo
sig och vilket värde de kunde ha.
Kardinalen dog 1779, åttiosju àr gammal.
Nästan jämnårig med kardinalen, ty blott ett år äldre och
en lika framstående kännare av de romerska antikviteterna som
han, var baron Filip Stosch (1691—1744), en excentrisk tysk med
tvivelaktigt anseende. Åren mellan 1720—31 kände hela Rom
till den långe, magre baronen, som alltid uppträdde mycket
originellt klädd och var den förste i påvestaden, som gick med
monokel i ögat, vilket ogement roade allmänheten. Stosch var
soñ till en läkare i Küstrin och hade ej rätt till barontiteln, men
han spelade sin roll av preussisk aristokrat förträffligt och
riktade uppmāärksamheten på sig genom allehanda besynnerliga
påhitt. I hans bostad invid palazzo Borghese flögo ugglor fritt
omkring, och han påstod, att dessa lugubra fåglar muntrade upp honom
i hans stunder av melankoli. En tid höll han ett tamt vildsvin
i sin bostad, till stor förfäran för sina gäster. För resten såg där
ut som hos en trollkarl: retorter och deglar, vilkas bestämmelse
ingen kunde utgrunda, gamla böcker, marmorfragment, bråte av
alla de slag. Han umgicks med diplomater, konstnärer och
arkeologer, och fast han ansågs för ateist, lyckades ħan ställa sig väl
med själva kardinalerna. Han var en mästare i att lura lättroget
folk och narra av dem antikviteter. Egentliga ändamålet med
hans vistelse i Italien var att hålla ögonen på Stuartarna, Jacob IIl
och dennes anhängare, och utröna, om de förehade några
konspirationer mot den nya dynastien, och han uppbar en fast av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
