310 ROM löning av engelska regeringen. Men mer än Stuartarna intresserade honom gemmer och antika mynt; han samlade allt i den vägen han kom över, och för att skaffa sig nödiga medel förfalskade han antikviteter och sålde falsifikaten till utlänningar. Han grundade en formlig fabrik för gemmer, och de berömdaste ädelstensgravörer, “maestri in gliptica“, i Italien, Paris och Tyskland, de båda Constanzi, Flavio Sirleti, Giovanni Pichler och Netter, eftergjorde antika gemmer efter hans anvisningar. För övrigt var han en ovanligt bildad och beläst man. Mest förfalskades på den tiden utom gemmer grekiska vaser och herkulanska fresker. Som imitatör av vaserna utmärkte sig en venetianare, Pietro Fondi, och freskerna målades mästerligt av två genuesare biträdda av guldsmeden Gropallessi; hela laddningar av dylika “antikviteter“ skickades till Frankrike. Målaren Guerra (f 1761) hörde också till de skickligaste förfalskarna. Leo Ghezzi, målaren som man kallat den romerske Hogarth, utförde 1728 en teckning, där man ser Stosch leda en myntauktion. En komisk samling av geschäftsmän, lärda och poeter stå framför baronen, som sitter i en stor fåtölj med sin oskiljaktiga uggla ovanför huvudet. Under teckningen står “Congresso dei migliori antiquari di Roma“. Ghezzi har tecknat ännu ett annat porträtt av Stosch med underskrift: “Veramente Barone, anci Baronissimo“. Stoschs vänner trodde tydligen inte riktigt på hans friherrskap. Natten till den 21 januari 1731 blev Stosch på gatan antastad av några okända, som tillsade honom att lämna Rom, så framt livet var honom kärt. Stosch måste ha vetat anledrningen till denna hotelse, ty han flyttade ögonblickligen över till Florens. Där avled han 1757, lämnande efter sig en ansenlig förmögenhet och dessutom en samling gemmer och mynt, som preussiska regeringen inköpte för 30,000 scudi. Il. En bland de intressantare dåtida antikvitetsforskarna var också bankiren Tomas Jenkins, en i Rom bosatt engelsman. Han hade kommit dit för att utbilda sig till målare, men den banan övergav han snart och började i stället syssla med antikviteter och blev en utomordentlig kännare icke blott av gamla tavlor