SAMLARNA 315 de stora rikedomarna återstod honom ännu så pass mycket, att ħan kunde tillfredsställa sina konstnärliga och vetenskapliga böjelser. Högt bildad förstod han konsten att samla, och han intog en framskjuten plats bland amatörarkeologerna i Italien.. I romerska societeten var han mycket omtyckt; han sågs ofta i grevinnan d’Albanys salong, och kärleken till antikviteter blev ett föreningsband mellan honom óòch åtskilliga lärde, bland andra Johan Åkerblad, den svenske arkeologen, och Jean Baptiste d’Agincourt, fransk arkeolog och numismatiker. Denne bosatte sig 1778 för beständigt i Rom, och som han var en förmögen man, kunde han helt och hållet ägna sig åt studiet av de romerska fornlämningarna; efter åratals arbete utgav han en väldig konsthistoria på franska språket, försedd med talrika illustrationer. M:me Vigée Le Brun kallar honom i sina memoarer “en konstentusiast“. Vid sin död testamenterade d’Agincourt hela sitt bibliotek till Poniatowski. Fursten hade en vackert belägen villa vid via Flaminia och ett palats vid via della Croce, vilket blev svårt ramponerat vid jordbävningen 1811. Dessutom uppförde han i början av 1800-talet en stor villa i Albano, där han sammanförde sina konstsamlingar. På äldre dagar gifte han sig med en spanjorska, med vilken han hade tre söner och en dotter, och flyttade till Florens. 1826 sålde han sin värdefullaste samling: graverade stenar, gemmer och kaméer, till engelsmannen M. Sykes. Samlingen belöpte sig till 2,601 nummer, dels mycket dyrbara, autentiska, dels imitationer av antika stenar. Några stora medaljer med ämnen från Iliaden och Odysséen, exempelvis, voro ej alster av antika ciselörer utan mycket vackra arbeten av 1700-talskonstnärer. Den stora beskrivande katalog över dessa gemmer och stenar, som fursten utgav, kan därför ej okritiskt användas som källskrift vid forskningar i antik medaljkonst. : I furstens samlingar funnos också en mängd tavlor, elfenbensskulpturer och andra konstsaker, som skingrades efter hans död. För sina båda äldsta söner, som buro titeln av romerska furstar, stiftade furst Stanislaus prebenden i St. Stefansorden. Den yngre, furst Josef, var en känd och värderad operakompositör och hade därjämte en så vacker röst, att han trots sin höga ställning flere gånger, tillsammans med systern furstinnan Elisa, uppträdde offentligt på scenen: i “Lucrezia Borgia“ i Livorno 1 Catalogue des pierres gravées antiques de S. A. le prince Stanislaus Poniatowski. In 4, ss. XXIV och 135. Florence, Piatti.