Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Samlarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 ROM
eminentissimus under författares namn upptäckte bokstäverna
S. J. (Societatis Jesu), kastade han ögonblickligt ut boken genom
fönstret. Detta visste Benedikt XIV, och det roade honom att
skämta med kardinalen. Fönstren i Passioneis bibliotek vette
mot påvens våning. En gång lät Benedikt i all tysthet på
kardinalens bord lägga jesuitverket “Medulla theologica“, och vid
den tid, då han visste Passionei brukade infinna sig i sitt
bibliotek, ställde han sig bakom en fönstergardin. Strax därpå
inträdde kardinalen, blev varse de förhatade bokstäverna S. J. på
boken, ryckte den till sig och slungade den i vredesmod ut på
gården.
Skämtet hade lyckats fullständigt.
Sina lyckligaste stunder tillbragte Passionei i sin villa vid
kamaldulensklostret i Frascati, inredd också den för ordensbröder,
fast bröder i ett gladare slags orden. Liksom i Camaldoli lågo
där små paviljonger strödda i parkens skuggiga lunder, fredade
boningar avsedda för kardinalens gäster, men marmorplattorna
med grekiska och latinska inskriptioner och statyerna av grekiska
gudar, som man såg här och var, läto ana, att här språkades
mera om förgångna tider än om nuet. Kardinalen bodde i själva
villan, en rymlig byggnad, där det också fanns ett gemensamt
konversationsrum, och lät kalla sig prior. Över dörren på vart
och ett av de små husen i parken lästes namnet på den gäst,
som för tillfället vistades där.
Liksom enkom för att väcka avund hos de stackars
grannarna, kamaldulenserna, rådde i denna koloni den mest
fullkomliga frihet; kardinalen-priorn själv gick hela dagarna klädd i en
blommig nattrock och med en stor halmhatt på huvudet, och
gästerna, flertalet lärda män, i kaftaner och tofflor. Inte ens till
middagen klädde man om sig. Då en ny gäst väntades, lät
kardinalen de övriga rösta, om de ville upptaga honom som kamrat,
och nykomlingen hälsades med ett komiskt, vanligen
versifierat tal.
En av Passioneis närmaste vänner, ofta gäst i Camaldoli,
var den ryktbare predikanten Paolo Maria Pacciandi, som liksom
kardinalen älskade sällsynta böckeı och hatade jesuiterna. Bägge
prelaterna samlade allt av satirer och karikatyrer, som
publicerades mot den förhatade orden, och Passionei skröt, att ej en
enda paskvill fattades i hans samling. De gingo så långt i sitt
hat, att de jublade, då markis Pombal skickade Klemens XIII
hela skepp fulla av från Portugal utvisade, halvt ihjälsvultna jesuiter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
