Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Konstnärerna i Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTNÄRERNA I ROM 323
var för övrigt förtjänt; Mengs målade porträtt av August Ill och
hans gemål och av Regina Mingotti, den ryktbara sångerskan
vid polska konungahovet, som hade minst hundra suckande
tillbedjare, bland andra konstnären själv. Dessa porträtt höra till
de bästa han någonsin målade,
Men Mengs kunde ej förgäta Rom; 1746 återvände han dit,
gick på sjukhuset San Spirito för att studera anatomi, gifte sig
med en flicka, som stod modell för honom till en madonna, och
blev så gott som en romare. 1749 återvände han visserligen till
fäderneslandet för att måla en tavla för katolska kyrkan, som
konungen beställt av honom, men efter två år var han för tredje
gången tillbaka i Rom, och någon hemlängtan kände han sedan
aldrig. Mycket flitig och samvetsgrann studerade Mengs blott
alltför grundligt, och i sitt analyserande av de gamla mästarnas
förtjänster och fel miste han till sist all egen individualitet. I
teorien var han stark, han hade studerat varje penseldrag av
Rafael, Correggio och Tizian, han kunde stå i timtal framför
deras tavlor och hålla föredrag om renässansens konst, men som
han tog allt “métaphysiguement“, skriver Casanova, blev det
oerhört torrt och ledsamt. Till råga på allt kunde han inte hålla
de olika teorierna riktigt i sär och tillämpade dem ofta på det
mest befängda sätt. Han hade mycket beställningar; han målade
fresker i kyrkan S. Eusebio samt i kapellet i Caserta och
därjämte en hel rad porträtt av alla möjliga storheter, bland andra
Klemens XIII och lord Percy. Ett avgörande inflytande på honom
fick arkeologen Winckelmann, som 1755 kom till Rom i avsikt
att för alltid bosätta sig där. Genom bekantskapen med honom
tog hans teoretiska läggning ännu mera överhand; konstnären
blev ett appendix till vetenskapsmannen, och han fördjupade
sig helt i det förflutna. Också blev han kallad målar-filosofen.
Hans rykte växte, ty greker och romare voro på modet;
spanske konungen kallade honom till Madrid, varifrån Mengs
återkom till Rom såsom kunglig hovmålare. Denna framgång
gjorde honom så egenkär och uppblåst, att han blev en av de
odrägligaste människor man kunde möta. Som han i Spanien
blivit adlad, vägrade han att taga emot brev, som ej buro
utanskriften “A M. le Chevalier Mengs“, ja han höll också på att
man skulle skriva ut båda hans dopnamn: Antonio Rafael,
emedan de väckte minnet av hans stora föregångare inom konsten:
Correggio och Rafael från Urbino.
Han hade till och med för sig, att han i fägring kunde tävla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
