Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Konstnärerna i Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 ROM
med Apollo, trots att han i själva verket var ful och litet
vanskapad. Då Casanova en gång anmärkte, att huvudpersonen på
en tavla av honom hade ett för kort ringfinger, visade
konstnären honom sin egen hand som bevis för, att fingret var korrekt
tecknat.
— Men ert ringfinger är kortare än på andra människor —
anmärkte Casanova.
Mengs ville ej gå in på detta, han lät tjänstfolket komma
in och visa sina händer, och då han fick se, att alla verkligen
hade längre ringfinger än han, förklarade han stolt: “Jag är glad
åt att jag även i det fallet utgör ett undantag i världen.“
En annan gång uppstod det en dispyt mellan honom och
Casanova, om målaren eller poeten står högst som talang.
Casanova förfäktade, att målaren arbetar mera med handen än med
själen. Mengs blev indignerad och förklarade, att målarens snille
övergår alla tragiska poeters begåvning.
— Visa mig, — genmälde Casanova, — en tragisk poet,
som i samma ögonblick han skapar en scen i sitt drama ger
betjänten order om vad det skall vara till middagen.
Mengs stod just med pensel och palett i handen och
dikterade matsedeln för sin middag.
Mälaren tystnade och lät endast höra ett missnöjt
brummande.
Winckelmann levde på vänskaplig fot med Mengs, men
försäkrade, att det krävdes ett änglatålamod för att härda ut med
honom. Konstnären gjorde berg av sandkorn, ruvade över vart
ord som yttrades och inlade en annan mening i det än den
talande haft; att vänskapen ändå stod bi, berodde på att de
båda vännerna mestadels talade om konst och att Winckelmann
alltid gav vika, då det uppstod tvist. För övrigt var Mengs vid
bättre humör om kvällarna, i skötet av sin familj: sin enkla men
vackra hustru Margherita, sina små barn och sina två systrar
Julia och Terese, som målade vackra miniatyrer.
Dessa båda tyskar glömde med tiden så fullständigt sitt
tyska fädernesland, att de sinsemellan talade endast italienska,
konstens språk. En nordisk vana lade de dock ej bort, i Mengs
hem tömde de om aftnarna, efter arbetets slut, sådana
kvantiteter romerskt vin, att de vanligen skildes åt i mer än lovligt
“hög“ stämning.
Margherita hade många svåra stunder att utstå i sitt samliv
med mannen. Inte nog med att han gnatade på henne och
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
