- Project Runeberg -  Rokokomänniskorna i Rom och Italien /
324

(1922) [MARC] Author: Kazimierz Chledowski Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Konstnärerna i Rom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

324 ROM med Apollo, trots att han i själva verket var ful och litet vanskapad. Då Casanova en gång anmärkte, att huvudpersonen på en tavla av honom hade ett för kort ringfinger, visade konstnären honom sin egen hand som bevis för, att fingret var korrekt tecknat. — Men ert ringfinger är kortare än på andra människor — anmärkte Casanova. Mengs ville ej gå in på detta, han lät tjänstfolket komma in och visa sina händer, och då han fick se, att alla verkligen hade längre ringfinger än han, förklarade han stolt: “Jag är glad åt att jag även i det fallet utgör ett undantag i världen.“ En annan gång uppstod det en dispyt mellan honom och Casanova, om målaren eller poeten står högst som talang. Casanova förfäktade, att målaren arbetar mera med handen än med själen. Mengs blev indignerad och förklarade, att målarens snille övergår alla tragiska poeters begåvning. — Visa mig, — genmälde Casanova, — en tragisk poet, som i samma ögonblick han skapar en scen i sitt drama ger betjänten order om vad det skall vara till middagen. Mengs stod just med pensel och palett i handen och dikterade matsedeln för sin middag. Mälaren tystnade och lät endast höra ett missnöjt brummande. Winckelmann levde på vänskaplig fot med Mengs, men försäkrade, att det krävdes ett änglatålamod för att härda ut med honom. Konstnären gjorde berg av sandkorn, ruvade över vart ord som yttrades och inlade en annan mening i det än den talande haft; att vänskapen ändå stod bi, berodde på att de båda vännerna mestadels talade om konst och att Winckelmann alltid gav vika, då det uppstod tvist. För övrigt var Mengs vid bättre humör om kvällarna, i skötet av sin familj: sin enkla men vackra hustru Margherita, sina små barn och sina två systrar Julia och Terese, som målade vackra miniatyrer. Dessa båda tyskar glömde med tiden så fullständigt sitt tyska fädernesland, att de sinsemellan talade endast italienska, konstens språk. En nordisk vana lade de dock ej bort, i Mengs hem tömde de om aftnarna, efter arbetets slut, sådana kvantiteter romerskt vin, att de vanligen skildes åt i mer än lovligt “hög“ stämning. Margherita hade många svåra stunder att utstå i sitt samliv med mannen. Inte nog med att han gnatade på henne och -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 3 13:09:28 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rokokomann/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free