Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Konstnärerna i Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 ROM
ateljéer; i XVIII seklet fordrades redan institutioner, som
förfogade över hela gallerier med gipsavgjutningar, en skara av
lärare och framför allt betydande fonder. Då man väl lyckats
övertyga samtiden om att endast i Rom stod verklig konstnärlig
utbildning att hämta, att konsten ej borde beträda nya vägar utan
blott sträva efter att nå upp till de gamla mästarna, då var Roms
seger fullständig.
Ludvig XIV grundade den första akademien i Rom, dess
direktör uppträdde som ett slags de sköna konsternas
ambassadör och bodde i palazzo Mancini. Eleverna gjorde sig
beryktade i hela staden genom sina galna streck och sitt övermod,
de anordnade fester och maskerader, och på lediga stunder
kopierade de tavlor av renässansmästarna, framför allt Rafael,
tecknade även efter levande modell. Ludvig XIV:s exempel
följdes av andra regenter, så att det med tiden uppstod flere
stycken utländska akademier. En nyttig motvikt mot det eviga
kopierandet och tecknandet efter antika skulpturer var den
“nakenhets“skola Benedikt XIV grundade på Kapitolium. Skolan blev
flitigt besökt, ty undervisningen var avgiftsfri, och var måndag
kom en lärare och korrigerade elevernas arbeten. En mängd
utlänningar drog nytta av skolan, och från 1755 till 1800 voro
där inskrivna tjugofyra fransmän, tjugo tyskar och tjugo
spanjorer, sexton flamländare, åtta schweizare och lika många
portugiser, fem engelsmän, fyra polacker och två ryssar.
Längre fram började privata målar- och skulpturakademier
tävla med denna offentliga skola, och de hade det företrädet
framför anstalten på Kapitolium, att läraren där beständigt
handledde sina elever. Den berömdaste av dessa akademier var i
senare hälften av 1700-talet den schweiziske bildhuggaren
Alexander Trippels (1744—1793), en vän till Winckelmann, Rafael Mengs
och skulptören Wiedewelt.
1775 utsände franska regeringen som stipendiat till sin
akademi målaren Louis David (1748—1825). David hade haft stora
svårigbeter att kämpa med i Paris, ty han var fattig och föreföll
föga lovande. Han var lärjunge av Boucher, och denne
rekommenderade honom hos dansösen Guymard, som ville ha en
takmålning i sin salong. Dansösen betalade 1,000 thaler i arvode,
och David blev i stånd att tävla om “Grand prix de Rome“.
Hans arbete blev emellertid underkänt, vilket gick den unge
konstnären så djupt till sinnes, att han stängde in sig i sin ateljé
i Louvren och beslöt att dö av svält. På två dagar åt han ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
