Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Papa Braschi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPA BRASCHI 347
flytande på kejsaren. Pius VI hälsade honom också med de
icke alltför artiga orden: “Siete molto vecchio e avete poco tempo
per ravvedervi.“ Kaunitz teg, men han glömde ej påvens elakhet.
Under Pius Vl:s vistelse i Wien utkom Eybels ryktbara broschyr
“Quid est Papa?“ där kejsardömets alla anspråk gentemot den
heliga stolen framfördes. Broschyren stödde sig till stor del på
Fabronius bok “Stato presente della chiesa“, som väckt stort
uppseende.
Påven och hans nuntie monsignor Garampi började uppbjuda
all sin förmåga för att förmå kejsaren att ändra beteende mot
klostren och den heliga stolen. Men inga föreställningar hjälpte,
kejsaren stod fast, och för att något så när överskyla sitt
nederlag slöt Pius ett fördrag med Josef Ill, varigenom kejsarens makt
över prästerskapet utvidgades och biskoparnas inflytande i
Österrike stärktes.
En månad efter sin ankomst återvände påven till Rom. Alla
möjliga hedersbetygelser ägnades honom vid avfärden, men han
lämnade Wien med den övertygelsen, att kejsaren ej skulle
avstå från sina reformer. Och knappt hade Pius återkommit till
Rom, förrän han till sin smärta fick höra, att kejsaren utfärdat
befallning till biskoparna i Österrike och Lombardiet, att
förordningarna angående prästerskapet och de kyrkliga ärendena
oförtövat skulle genomföras. Påven skrev till kejsaren i hopp att
kunna hejda Wienregeringens åtgärder; men Josef svarade i så
bestämda ordalag, att Pius nödgades uppge all tanke på att
kunna förmå något i Wien. Josef, som ej älskade att skriva
långa diplomatiska noter, förklarade för påven, att han ingalunda
ämnade frånhända kyrkan och prästerskapet alla deras gods,
men han följde sin övertygelse såsom lagstiftare och religionens
beskyddare, och som han hade de redligaste avsikter, hoppades
han att med Guds hjälp icke göra sig skyldig till alltför stora
misstag.
Då påven i konsistoriet redogjorde för resultaten av sin färd,
sökte han framställa dem i så gynnsam dager som möjligt; men
kardinalerna och hela Europa visste, att påvedömets inflytande
på staternas världsliga angelägenheter var till ända och att
monarkerna numera fattade sina beslut utan att inhämta Roms
mening.
Det dröjde heller inte länge, förrän kardinal Rohan, franske
konungens grand aumonier, blev arresterad (1785) och dömd av
parlamentet i Paris, och vid samma tid sammankallade monsig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
