348 | ROM nor Rieci, biskop i Pistoia, i samförstånd med storhertig Leopold en synod, där han föreslog upphävandet av en mängd rättigheter, som kyrkan under tidernas lopp tillskansat sig. Ett möte av toskanska biskopar, som sammanträdde 23 april 1787, bekräftade synodens i Pistoia beslut. Trots sin opposition mot påven i lagstiftningsfrågor avvek ej Josef Il från de diplomatiska artighetsbruken, och som han önskade visa Pius VI skyldig vördnad, hegav han sig samma höst till Rom, dit han anlände i mitten av december under namnet greve Falkenstein, och tog sin bostad i palazzo Ruffo vid piazza SS. Apostoli. Vid samma tid väntades även Gustav Ill av Sverige till Rom, och då Josef Il anlände till Vatikanen, sade man påven, att konungen av Sverige hade kommit. Pius VI blev ej litet överraskad, då han i stället för konungen fick se kejsaren; men för att icke utsätta sig för förnyade avslag yttrade han intet om de kyrkliga frågorna. Josef ll uppehöll sig endast några dagar i Rom och for därifrån i sällskap med den svenske konungen till Neapel. IV. En händelse under Pius Vl:s regering, som väckte stort uppseende i Rom och i hela Italien, var diktarinnan Corilla Olimpicas lagerkröning på Kapitolium. Arcadias över hundraåriga prestige började vackla; inom dess eget sköte uppstod förnuftigt folk, som insåg det löjliga i det eviga sonettdiktandet. Centrum för sällskapet, som hade filialer i Italiens alla städer, var fortfarande Rom, och de romerska arkaderna ansågo sig för ett slags väktare av den poetiska skatt, som Kristina av Sverige överantvardat åt dem. Det konservativa partiet i det romerska Arcadia, som ville bevara dess inflytande och skydda det för franska påverkningar, för voltairianismen, beslöt nu att genom någon uppseendeväckande handling än en gång fastslå föreningens betydelse och omvända de vacklande andarna, modernitetsjäktarna. Och det var hög tid att försöka rädda den sviktande byggnaden, ty satiren undergrävde dag för dag dess grundvalar. Goldoni förlöjligade gamla fördomar, och Parini hade redan publicerat sin “Giorno“. Men till lycka för arkadierna uppenbarade sig än en gång en strålande stjärna på deras horisont, donna Maria Maddalena