Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Papa Braschi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 | ROM
nor Rieci, biskop i Pistoia, i samförstånd med storhertig Leopold
en synod, där han föreslog upphävandet av en mängd rättigheter,
som kyrkan under tidernas lopp tillskansat sig. Ett möte av
toskanska biskopar, som sammanträdde 23 april 1787, bekräftade
synodens i Pistoia beslut.
Trots sin opposition mot påven i lagstiftningsfrågor avvek
ej Josef Il från de diplomatiska artighetsbruken, och som han
önskade visa Pius VI skyldig vördnad, hegav han sig samma höst
till Rom, dit han anlände i mitten av december under namnet
greve Falkenstein, och tog sin bostad i palazzo Ruffo vid piazza
SS. Apostoli. Vid samma tid väntades även Gustav Ill av Sverige
till Rom, och då Josef Il anlände till Vatikanen, sade man påven,
att konungen av Sverige hade kommit. Pius VI blev ej litet
överraskad, då han i stället för konungen fick se kejsaren; men
för att icke utsätta sig för förnyade avslag yttrade han intet om
de kyrkliga frågorna. Josef ll uppehöll sig endast några dagar
i Rom och for därifrån i sällskap med den svenske konungen
till Neapel.
IV.
En händelse under Pius Vl:s regering, som väckte stort
uppseende i Rom och i hela Italien, var diktarinnan Corilla Olimpicas
lagerkröning på Kapitolium.
Arcadias över hundraåriga prestige började vackla; inom
dess eget sköte uppstod förnuftigt folk, som insåg det löjliga i
det eviga sonettdiktandet. Centrum för sällskapet, som hade
filialer i Italiens alla städer, var fortfarande Rom, och de romerska
arkaderna ansågo sig för ett slags väktare av den poetiska skatt,
som Kristina av Sverige överantvardat åt dem.
Det konservativa partiet i det romerska Arcadia, som ville
bevara dess inflytande och skydda det för franska påverkningar,
för voltairianismen, beslöt nu att genom någon uppseendeväckande
handling än en gång fastslå föreningens betydelse och omvända
de vacklande andarna, modernitetsjäktarna. Och det var hög
tid att försöka rädda den sviktande byggnaden, ty satiren
undergrävde dag för dag dess grundvalar. Goldoni förlöjligade gamla
fördomar, och Parini hade redan publicerat sin “Giorno“.
Men till lycka för arkadierna uppenbarade sig än en gång
en strålande stjärna på deras horisont, donna Maria Maddalena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
