Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Papa Braschi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPA BRASCHI 349
Morelli-Fernandez. Signora Morelli hade en enastående
improvisatörtalang, med den allra största lätthet talade hon på vers
över vilket filosofiskt eller historiskt ämne som helst. Oftast
sjöng hon sina improvisationer till fiolackompanjemang, vilket i
sin mån bidrog till att hennes verser föreföllo begripligare än de
i verkligheten voro. Corilla uppträdde i hela Europa och
skördade bifall vart hon kom. Storhertiginnan Maria Luisa av
Toskana tog sig an henne, längre fram fick hon en mäktig
beskyddarinna i Maria Teresia och till sist även i Katarina Il. I
Bologna utgav hon ett poem till Maria Teresias ära, hon tryckte
sina sonetter och canzoner, och mellan sina uppträdanden i
Europas alla teatrar och salonger hann hon skaffa sig en make,
översten i neapolitanska armén Ferdinando Fernandez, spanjor
till börden.
Denne Fernandez försvinner emellertid på något oförklarat
vis från skådebanan, och i hans ställe uppträder den siste
Gonzaga av mantuanska grenen, principe Luigi di Castiglione, som
ännu ej hade fyllt tjugufem år, då han gjorde bekantskap med
den åtskilligt äldre skaldinnan. Luigi föddes i Venedig 1745,
och som hans far ingenting ägde utom furstendömet, som
inbragte föga, men var venetiansk patricier, så lät republiken
uppfostra ynglingen på sin bekostnad. Till lycka för familjen
Gonzaga behövdes furstendömet Castiglione för att avrunda de
österrikiska besittningarna i Italien, och Maria Teresia förvärvade det
för tio tusen taler i årlig ränta. Det ljusnade därför betydligt
för Luigi, han hade en vacker årsinkomst, var fri och kunde
ägna sig ât litteraturen. ©Onóőödigtvis började han också intressera
sig för politik och predikade rousseauanska läror i Venedig, med
den påföljd att statsinkvisitorerna utvisade honom ur republiken
och berövade honom nöjet att sprida de franska modelärorna.
Gonzaga flyttade till Rom, träffade genast vid ankomsten dit
Corilla, förälskade sig besinningslöst och vek sedan aldrig från
hennes sida. Invald i Arcadia antog han namnet Emerino
Alatino, skrev radikala broschyrer, men arbetade framför allt för att
hans dyrkade Corilla skulle bli lagerkrönt som Tasso en gång.
Han satte alla mōjliga inflytelserika krafter i rörelse för saken,
bland andra själve storhertigen av Toskana, som hörde till
beundrarna av Corillas talang, samt abate Pizzi, Arcadias kustos.
Emellertid uppstod ett motparti, som ej ville höra talas om en
dylik profanation av Kapitolium, och i spetsen för det stod Filip
La Barthe, sekreterare hos polska sändebudet vid påvliga kurian,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
