PAPA BRASCHI 357 furstinnan Santa Croce vände den störtade diplomaten ryggen. Kardinalen blev en stor botgörare och dog kort därefter i Rom 1794. VI. Då Casanova för första gången såg Cagliostro, spådde han: “Den där mannen kommer att dö på galärerna.“ Spådomen var nära att gå i uppfyllelse, då den ryktbare magikern-charlatanen i maj 1789 med sin hustru anlände till Rom. Han tog sin bostad i det fasionabla hotellet “Della scalinata“ vid Spanska torget, började genast uppträda med stor pomp och lät sprida ut att han kom för att införa ett nytt slags frimureri, det egyptiska, som redan gjort hans namn känt i Paris och Lyon. All sin förslagenhet och erfarenhet till trots kände han ej inkvisitionen tillräckligt, då han trodde, att han i dess grannskap skulle kunna fortsätta att sprida sin “lära“. Men de motgångar han haft på sista tiden, känslan av att hans stjärna höll på att slockna förmådde honom att ge sig in på ett farligt företag. Han kom för övrigt inte med tomma händer. Han hade med sig rekommendationsbrev från biskopen av Trident till kardinalerna Albani, Colonna och Buoncompagni, och framför allt hoppades han på att lyckas vinna furstinnan Santa Croce och genom henne kardinal de Bernis. Han ville utverka påvens stadfästelse av sin egyptiska ritual, som skilde sig från det gängse frimureriet, och räknade i det avseendet på understöd av Malteserorden. Biskopen av Trident hade fattat tycke för Cagliostro, och det såg ut som om magikern skulle finna stöd hos honom; men då Josef II fick vetskap om hans vistelse i Österrike, skrev han till kyrkofursten och uttryckte sitt missnöje över det beskydd han gav “en farlig. man, stormästare i ett ordenssamfund med okända stadgar“, och Cagliostro blev nödsakad att lämna Trident. I Rom existerade sedan två år tillbaka i stadsdelen Trinità del Monte en frimurarloge “De uppriktiga bröderna“, grundad av idel utlänningar: fem fransmän, en polack och en amerikan. Cagliostro ville ej närma sig dessa frimurare och tänkte, åtminstone i förstone, att försöka hämta sitt uppehälle av sitt medicinska vetande. Men inga patienter infunno sig, och han blev tvungen att pantsätta allt som ännu återstod från de lysande