PAPA BRASCHI . 359 Vi se framför oss en kortväxt man med breda skuldror, framskjutande bröstkorg och stort huvud täckt med svart, litet krusigt hår, uppkammat från pannan. Den korta, tjocka halsen, den höga pannan, den kraftiga näsan, de vita, starka tänderna gåvo gestalten den prägel av fysisk styrka, som man ofta finner hos magiker och hypnotisörer. Det berättas, att många människor ej förmådde uthärda Cagliostros blick, så genomträngande var den. Det kända, förträffliga porträttet av Bartolozzi framställer magikern med ögonen riktade mot himlen, i en tragisk pose. Mästaren ville tydligen gå till eftervärlden under gestalten av en profet, lyssnande till bud från höjden. Komedien lyckades dock inte riktigt; det är en aktör och inte en profet vi se. Men låt oss taga reda på hur “māästaren“ såg ut, då han var i verksamhet, då han ville hypnotisera sina åhörare och åskådare. Vi äga en målande redogörelse för en dylik seans av ett ögonvittne, som förblev en nykter iakttagare av hela förloppet. Abate Lucantonio Benedetti begav sig till egyptiska logens första sammankomst i sällskap med markisinnan P. Då han klockan två på natten, den utsatta tiden, anlände till villan vid Porta Pinciana, måste han uppge sitt namn för en livréklädd betjänt och blev jämte sin följeslagarinna införd i en stor, rikt eklärerad sal, på vars väggar voro målade trianglar, vågskålar och andra magiska symboler samt egyptiska, assyriska och kinesiska gudabilder. På ena väggen stod med stora bokstäver skrivet: “Sum, quidquid fuit, est et erit nemoque mortalium mihi adhuc velum detraxit“. Salen var full av folk, och bland publiken sågos så framstående personligheter som ambassadören de Bernis och furstinnan Santa Croce, furst Federico Cesi, abate Ennio Quirino Visconti, baron de Bréteuille, marchese Massimi och furstinnan Rezzonico. På en av de bortre stolraderna observerades en fransk kapucin, som syntes livligt intresserad av föreställningen. I salens fond stod ett övertäckt, altarliknande bord, på vilket sågos vita huvudskallar, balsamerade apor, levande ormar i glaskärl, ugglor, gamla pergament, deglar, krus, amuletter, paket med någon sorts pulver och annat dylikt “trolltyg“. Då sällskapet var samlat, uppenbarade sig greve Cagliostro, som Benedetti beskriver som en liten fetlagd man med mörk, lurande blick och ett elakt uttryck i sitt ansikte. Efter honom följde hans gemål grevinnan, en vacker, sympatisk kvinna med livlig, mild blick. Under sina långa resor med mannen hade