364 ROM utdrivit den onde anden ur S. Angelo. Intet under att dessa räddhågade krigare längre fram ej vågade göra motstånd mot general Berthiers revolutionsslödder. Förhören med Cagliostro pågingo ända till april 1791; domarna ville nödvändigt förmå honom att bekänna, att han var skyldig till kätteri. Då fången ståndaktigt nekade härtill, tillgrep man tortyr, och utpinad medgav han till sist allt vad inkvisitorerna önskade. Icke nog härmed ville man tvinga honom att offentligt förneka de läror han förkunnat. Man skickade till honom biktfäder, kapuciner och jesuiter, som skulle övertala honom till detta steg, och då Cagliostro spjärnade emot, blev han genom två av inkvisitionens advokater underrättad om att ifall han ej offentligt avsvor sina läror och erkände, att han var en kättare, skulle han bli bränd på bål. Cagliostro blev rädd och undertecknade den akt som förelades honom. Den 7 april 1791 fördes han inför inkvisitionskongregationen, och i närvaro av Pius VI māåste han knäböjande och med ett svart dok över huvudet åhöra domen, som löd på dödsstraff för kätteri, magi och bildandet av ett frimurarförbund. Påven mildrade dock omedelbart straffet till livstidsfängelse. Under eskort av adjutanten vid korsikanska gardet Grilloni samt fyra soldater fördes Cagliostro direkt till fästningen San Leo utanför Urbino, och hans papper och tillhörigheter brändes den 3 maj 1791 av bödeln på piazza Minerva. Proceduren tog hela tre kvart, och åskådarmassorna voro högligen roade och upphävde glädjetjut, då böcker, diplom och frimurarinsignier kastades i elden. I San Leo utstod Cagliostro ohyggliga kval; fångens jämmer hördes långt utanför fästningsmurarna, och otålig över de förtvivlade skriken lät kommendanten prygla honom och spred ut, att fången berusade sig och väsnades så där under rusets inflytande. Cagliostro fick dock ingen annan dryck än vatten. Efter några månader kom order från Rom, att fången skulle. förflyttas från sin cell till en ohygglig håla kallad “il pozzetto“; anledningen till denna åtgärd var en angivelse, att mästarens anhängare ämnade försöka befria honom med tillhjälp “av den nya apparat för flygning som kallas ballong“. Montgolfiers flygförsök voro redan kända. Dessutom hade milanesaren greve Andreani och efter honom den berömde matematikern Cossali i