Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Canova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 ROM
åter ville ha honom “all’eroica“ och ansåg, att i modern dräkt
skulle han bli “anskrämlig“. Till sist gingo wienarna in på att
det gjordes en romare av Frans ll. Kristinas monument avtäcktes
i oktober 1805 och blev lovordat av alla utom de wienska
bildhuggarna, som voro förolämpade över att man icke uppdragit åt
dem att utföra gravvården.
Under sin vistelse i-Wien överraskades Canova av en
utnämning till generalinspektör av de sköna konsterna i
Kyrkostaten med en årslön av 400 scudi, och därjämte underrättades
han om att Pius VII ämnade üppföra åt honom en hans rykte
värdig studio vid piazza del’ Popolo. Vad hade hänt? Den
påvliga regeringen var annars på den tiden föga frikostig mot
konstnärerna, på sätt och vis med rätta, ty det rådde stor fattigdom
i Kyrkostaten. Men förklaringen var lätt funnen. I slutet av
maj hade Napoleon krönt sig till italiensk konung, och hans stjärna
var i stadigt stigande; i Vatikanen ansåg man nödigt att visa sitt
intresse för en konstnär, som vunnit kejsarens ynnest. Canova
anhöll, att man med hänsyn till rikets många övriga behov ej
skulle uppföra den nya ateljén åt honom; befattningen som
inspektor mottog han med stor motvillighet, rädd att den skulle
inkräkta på hans konstnärliga verksamhet, och de 400 scudi
avstod han till akademier Luca.
Under dessa år utförde Canova några gravmonument, bland
vilka det måhända vackraste är minnesvården över
kopparstickaren Giovanni Volpato i SS. Apostoli, där särskilt Volpatos huvud
frapperar genom sin kraftiga, övertygande karakteristik.
Förbindelserna med Napoleons släkt gåvo upphov till ett mästervetk,
kanske det vackraste som skapats av konstnärens mejsel.
Napoleons syster, Pauline Bonaparte, hade gift om sig med
furst Camillo Borghese, som kejsaren 1808 utnämnde till
guvernör i Piemont och Genua. Pauline gällde för att vara Europas
skönaste kvinna, och som hon var fåfäng och även själv ansåg
sig hors concours vad fägring beträffar, bad hon Canova, att han
skulle framställa henne som “den segrande Venus“, “Venere
vincitrice“. Vid det napoleonska hovet spreds det ut, att Pauline
hade poserat endast för bysten och att konstnären utfört den
övriga gestalten efter annan modell. “Den segrande Venus“ finns
nu i Borghesegalleriet i Rom. Till hälften blottad, endast
mellersta delen av kroppen höljes av ett draperi, vilar hon på en antik
romersk bädd med huvudet stött mot högra handen.
Hovlegenden tycks ej vara med sanningen överensstämmande; Pauline
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
