Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Canova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396 ROM
närer i Rom. När man sedan anmodade honom att lämna en
ritning till sin vapensköld, tecknade han ett dubbelfält med en
lyra i ena fältet, en. orm i det andra, Orfeus och Eurydikes
sinnebilder, ty den första beställning han fått hade varit på ett
par statyer av dessa båda grekiska gestalter, och med denna
beställning hade senatorn Falier berett honom möjlighet att
utbilda sin talang..
Vatikanen erkände visserligen Canovas förtjänster, men den
ville ej komma ihåg, att huvudsakligen engelsmän, protestanter,
hade bidragit till att konstnären lyckats i sitt uppdrag. Canova
beslöt att på egen hand och på egen bekostnad reparera denna
otacksamhet, och han skänkte Wellington en Venus i marmor,
lord Castlereagh en nymf, William Hamilton och doktor
Granville, nitiska förespråkare för hans sak, ett par tavlor av Tizian,
som han hade i sin ägo; dessutom skickade han dyrbara
presenter till engelska konstnärer.
Denna så naturliga och oundgängliga uppmärksamhet mot
engelsmännen togs illa upp i Vatikanen, och man lät Canova
på ett obehagligt sätt känna det. Vi ha nämnt, att mästaren
drömde om att för Petersdomen utföra en jättestaty föreställande
katolska religionen. Konstnären hade redan skickat Este till
Carrara att välja ut ett marmorblock, men prästerskapet började
ställa alla möjliga hinder i vägen för hans plan, Canova märkte,
att Vatikanen var honom avog, och han beslöt att utföra statyn
i något minskad storlek, taga bort de symboler som angåvo
katolska religionen och sälja skulpturen till engelsmannen
Brownlow. Greve Brownlow prydde med detta Canovas verk sin maka
Sofias grav i den protestantiska kyrkan i Belton i grevskapet
Lincoln.
På det viset gick Peterskyrkan miste om ett stort verk av
Canova, som till på köpet ej skulle ha kostat den något.
Trots sin redan framskridna ålder, trots ett så mångårigt
intensivt arbete, var Canova ännu ung till själen; det bevisar
gruppen “De tre gracèrna“, som han utförde 1817. Den var
ursprungligen bestämd för Josefine Bonaparte; efter den
napoleonska katastrofen hamnade den i Eremitaget, och en nästan
identisk replik förvärvade hertigen av Bedford för Woburn Abbey i
England. Det mest beundransvärda i denna grupp är de tre
gestalternas uppställning, ojämförligt mycket mer konstnärlig än
Gracernas gruppering på Rafaels tavla i Chantilly.
Som en av mästarens bästa saker anses också den från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
